Jag har bott i Groningen i två månader nu. Det viktigaste jag lärt mig hittills är inget jag lärt mig i föreläsningssalarna. Det jag värdesätter mest är alla möten med människor från hela världen. Interkulturell kännedom, att lära sig leva tillsammans med människor från från fyra olika kontinenter och respektera varandras kulturer och normer. Jag har lärt mig om länder, normer och språk av människor som verkligen kommer från de länderna, inte ur en geografibok.
Det här skrev jag för ganska exakt nio månader sedan i mitt rum i Groningen, i en korridor jag delade med människor från hela världen.
Vilken rikedom mångkultur är.
Det här veckoslutet åkte jag till England för att träffa en av de internationella vänner jag fått under min utbytestid. Dagarna innan resan slogs jag flera gånger av hur fantastiskt det är att jag har vänner med så olika bakgrund än jag. Allt vi kunde lära av varandra. Och trots alla olikheter var vi ändå så lika. Vi hade alla känslor, ambitioner, rädslor och drömmar. Vi var alla människor.
Vilken rikedom mångkultur är.
Jag spenderade veckoslutet i England tryggt omedveten om vad som pågick i Finland. Det kändes nästan ironiskt att jag gick omkring där och uppskattade mångkulturen för att sedan mötas av Olli Immonens manifest när jag landade på Helsingfors-Vanda flygfält på söndagkväll.
Nu är det inte längre dags för ”låt gå”-mentalitet. Vi sätter stopp för det här och nu.
Jag kontrar:
Jag drömmer om ett starkt, modigt mångkulturellt samhälle som kommer att besegra trångsynthet och rasism. Den fula bubbla som fascister lever i kommer snart att spräckas i en miljon bitar.
