Den sannfinländska riksdagsledamoten Olli Immonens fascistiska facebookstatus har väckt diskussion och kritiserats hårt i media under veckoslutet. Detta är helt rätt och riktigt. Att detta vidriga skriveri liknar ett manifest med en viss norrman som upphovsman och publiceras så nära fyraårsdagen för massakern på Utøya gör det hela än mer äckligt och kritik och fördömanden desto nödvändigare. Men, hör och häpna. Det är inte det detta inlägg ska handla om.
Det här inlägget handlar om att Immonen slåss mot föreställda spöken. Den mångkultur han är så rädd för är ett faktum som existerat i alla tider och alla samhällen, den monokultur han drömmer om i sin tur en efterkonstruktion och omöjlighet som aldrig funnits.
När jag jobbade med min pro gradu var en av de böcker jag tog avstamp i Magnus Nilssons Den föreställda mångkulturen. En av de viktigaste lärdomarna jag tog med mig från den boken var en av hans tankar om det mångkulturella Sverige. Enligt honom är mångkulturen en efterkonstruktion, en föreställning som byggts upp i samband med att Sverige efter stormaktstiden och de två världskrigen skapat sig en ny nationell identitet. En förutsättning för att denna konstruktion ska vara trovärdig har varit att samtidigt konstruera en bild av ett tidigare monokulturellt samhälle.
Den uppfattningen jag har av bygget av en finsk nationell identitet är att den identitet vi här eftersträvat att skapa på en avgörande punkt skiljer sig från den svenska. I bygget av vår unga nation har vi ganska länge haft ett behov att skapa en föreställd monokultur. Vi har känt ett behov att slå fast vad som är finskt. Detta har i sin tur lett till att de lögner politiker som Immonen spyr ur sig vinner en legitimitet som motsvarande snömos aldrig skulle vinna i Sverige.
Men Immonen och hans gelikar har fel redan från första början. Deras tes vilar på ett felaktigt antagande. Det finns ingen monokultur. Det har aldrig funnits ett kulturellt fullständigt homogent samhälle. Det finns heller inget som talar för att ett sådant skulle vara eftersträvansvärt.
Kultur, i bemärkelsen all mänsklig verksamhet, är något som alltid har sett olika ut beroende på var denna mänskliga verksamhet äger rum. Eftersom människan till sin natur är ett djur som rör på sig, utvidgar och byter revir och har en otrolig förmåga att anpassa sig, är den kulturella mångfald som alltid har präglat mänskligheten inget att vara rädd för. De facto är det inte helt långsökt att hävda att mänskligheten som helhet mått riktigt bra av att olika kulturer fått stötas mot varandra och utvecklas. Det är en verksamhet som borde uppmuntras, inte motarbetas.
Otroligt bra inlägg som jag delat på ett par ställen, tack så mycket för detta! Det väckte dessutom lite tankar hos mig kring hur ett verkligt monokulturellt Finland skulle se ut (inte ett vackert scenario enligt mig ifall det skulle efterlevas på alla nivåer) – mina reflektioner kan läsas i detta blogginlägg ifall du är intresserad 🙂 –> http://marvelicious.blogg.se/2015/july/immonen-och-den-pahittade-monokulturen-2.html#comment
Tack själv! Kul att du gillar inlägget. Och tack för länken till ditt inlägg, ska läsa det genast 🙂
Googla på multiculturalism. Mångkultur och mångkulturism är inte samma sak. Den förra är ett faktum i varje samhälle, den senare en ideologi (som kan yttra sig på olika sätt). Jag tror Immonen skriver om den slags mångkulturism där individen reduceras till en representant för sin tänkta referensgrupp och där kulturrelativism råder; dvs. handlingar och åsikter bedöms olika beroende på individens referensgrupp. Det senare kan yttra sig tex. som så att muslimska flickor tillåts bära huvudtäckande slöja i klassrummet, medan andra inte får ha en huvudbonad. Den sortens mångkulturism – hur tolerant den än kan verka – är nedbrytande för samhället.
Du får nog utveckla. På basen av det immonen skriver vill han utplåna all sådan kulturell mångfalld som inte faller honom i smaken. Att han kontrasterar mot ett monokulturellt låtsasfinland visar tydligt att han a) imte vet vad han talar om b) att han inte vet vad kultur är och c) att han trots föregående punkter tror sig vara i en ställning att avgöra vilket slags kultur som kan anses höra hemma i Finland.
Jag vet vad mångkultur är och jag vet vad månkulturalism är. Skulle du också veta det, skulle du antagligen känna till att dessa termer ibland används parallellt. De går ju dessutom hand i hand eftersom den ena termen vill värna om den andra. Du är säkert medveten om att mångkultur och dess ism betyder något annat för till exempel mig och något helt annat för sådana som Immonen som på något vänster fått för sig att kulturell mångfalld kan vara hotfullt.
För övrigt måste jag erkänna att jag inte ser det farliga i mångkulturalism heller. Kanske är jag bara sådan, eller kanske beror det på att jag omöjligen klarar av att se det problematiska i att muslimska flickor tillåts bära slöja i klassrummet. Jag tycker det är självklart att en religiös övertygelse respekteras i ett land där alla har frihet till sin egen åskådning.