Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Stort sommarbröllop?

25 jul , 2015, 09.04 Markus

 

Sommaren är högsäsong för vigslar och bröllopsfester. Fina fester som är noggrant planerade in i sista detalj. Jag råkade i veckan tjuvlyssna på ett sådant planeringsmöte och blev smått andfådd. Därför tänkte jag dela med mej hur det gick till när frun och jag gifte oss.

Inte för att det egentligen är av relevans för själva bröllopet, men kan noteras som fotnot att det var frun som friade till mej (på skottdagen). Bra så, annars vet jag inte om vi vore gifta ännu heller. Inte för att jag inte vill vara med min fru, utan för att jag inte är tillräckligt driftig eller fantasifull för att komma på något bra sätt att fria.

Innan vi började planera vårt bröllop var vi gäster på ett par finare bröllop och tänkte att ett sådant skall vi också ha. Jag var även bestman på ett synnerligen välplanerat och detaljrikt bröllop, så fick bra insyn i allt som krävs.

Med dessa tankar i bakgrunden bokade vi till följande sommar en fin landsortskyrka (ritad av C.L.Engel) och började förbereda en bröllopsmottagning på fruns fädernehem. Antalet tilltänkta gäster varierade mellan 100 och 200, beroende på humör och tycke. Största orosmomenten verkade vara hur vi skulle ordna med busstransporter från huvudstaden och att flaggstången framför karaktärsbyggnaden behövde målas. Sedan var det lite oklart om den cateringfirma vi ville ha kunde komma så långt ut.

Visst var vi medvetna om att detta inte skulle vara helt gratis, men att det var en unik händelse i livet och då skall man inte tänka på sådant. Man hinner oroa sig senare i livet.

Anefter hösten fortlöpte och vi skulle börja konkretisera planerna blev vi mera och mera tveksamma. Skall vi verkligen ordna ett sådant bröllop? Allt skall planeras, fixas, ordnas och betalas? Vem orkar och kan? Vi kom ganska snabbt fram till att vi varken orkar eller kan, så skall vi verkligen utsätta oss för hela denna kalabalik?

För att göra en lång historia kort kan jag berätta att vi gifte oss en lördag i mars följande år i en närliggande kyrka och på bröllopsfesten var det sammanlagt 20 personer – inkluderade oss två och prästen. Inte för att vi hade någon bråttom med att gifta oss (vi väntade inte barn eller något), utan för att vi ville göra det så.

Vi fick just den cateringfirman vi ville ha och de goda vinerna hämtade vi från monopolets filial vid Tölö torg. Bjudna var våra familjer –  vilket innebar samtliga tre (vid liv varande) föräldrar, bådas syskon och deras barn, en farmor samt en faster som stått familjen nära. Som sagt, 20 personer in alles. Otroligt nog blev det lite käbbel om bordsplaceringen, fast vi alla satt runt samma bord. I övrigt var det tämligen smärtfritt, med undantag för några särgående synpunkter kring bröllopstraditioner.

Om jag minns rätt sov frun hos sin syster natten innan vigseln och bröllopet. Jag sov ensam hemma och tog taxi till kyrkan på morgonen. Har en svag minnesbild av att jag klädde på mig fracken hemma i tamburen. Min kompis, som skulle ha varit bestman, bodde utomlands då och kunde inte närvara. Vi har en polttare på tumanhand följande sommar.

Efter bröllopsfesten körde min bror sedan frun och mej till ett mycket trevligt hotell. Vi lyssnade på Coldplay i bilen. Nu minns jag inte om vi fixat rummet via en bekant som jobbar på den kedjan eller om det var ett stamkundserbjudande hos ett känt varuhus? Hur som haver var det ett fint rum som var fint dekorerat.

Några släktingar och vänner kom sedan till hotellets bar, där vi sedan på småtimmarna drack några glas. Summa summarum en riktigt trevlig dag, vill jag minnas. Så påstår även de få (och utvalda) som fick närvara.

Eftersom detta var mitt under vårterminen åkte vi inte på bröllopsresa. Vi har planer på att utföra den någon dag ännu. Det stående skämtet är vart och när.

Varför berättar jag allt detta? Jo, för att visa att man kan gifta sig lyckligt utan att ordna en stor fest på en herrgård där tusentals detaljer måste stämma. Man kan köra en enklare variant som inte tar upp större delen av ett helt år för en större mängd personer, vissa mer eller mindre frivilligt medverkande i planeringen.

Många har åga med att man borde bjuda den och den, då man blivit bjuden på deras bröllop, men jag tycker att man inte skall tänka så. Att bjuda folk på bröllop skall basera sig på frivillighet, inte pliktkänsla. Eftersom frun och jag i princip financierade bröllopet själv, fanns det begränsat med (del)financier/frivilligarbetare som kunde komma med synpunkter på gästlistan eller andra detaljer.

Många blivande makar vill ha stora bröllopsfester och då skall man naturligtvis köra hårt och göra det med pompa och ståt. Men om man inte vill göra det, föreslår jag att man gör det en lördag i mars med de närmast sörjande anhöriga på plats. Det kan också bli en mycket fin och minnesvärd fest.

 

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *