Jag har haft förmånen att få ha personer i min närhet som vågat gråta inför mig och ärligt säga hur de mår då orken tagit slut, då omständigheterna varit hårda och vardagen för tung att bära. Jag vet att bördan kan lätta lite då man får dela den. Själv har jag haft svårt att gråta inför andra när livet eller omständigheter varit kämpiga. Kan vara en av orsakerna till att jag brände mig.
Så jag har tagit inspiration och uppmuntran från ovannämnda personer och övat mig och blivit bättre på att ärligt våga säga ”det är tungt just nu”, ifall det är så. Jag hatar fasader och jag vill inte bidra till uppehållande av falskhet ifall det leder till ohälsa.
Jag kan säga ”det är tungt just nu” utan att gå in på detaljer eller bli alltför privat. En god vän, eller en bekant som (överraskande) visar sig orka bära kanske frågar vidare och jag får berätta och gråta om det behövs. Men även om ingen skulle ställa följdfrågor känner jag mig lättad över att ha fått släppa fasaden. ”Det är tungt just nu” ska inte behöva skrämma nån, jag hoppas det kan ge en mänsklig verklighetsuppdatering.
Ibland kan jag välja (det man tror är det) förväntade svaret vid ett flyktigt samtal mitt i en rörig folksamling, enklaste tillvägagångssättet. Men om nån mitt i en rörig folksamling ärligt svarar mig hur det är vill jag lyssna. Jag fallerade totalt häromdan då jag träffade en bekant som hade det kämpigt, jag blev stum. Det kändes inte som ett bra bemötande från mitt håll och jag hoppas jag lär mig något av det.
Mörkret, det svarta, oron, ängslan, ångesten, paniken, depressionen finns väl åskådliggjort i Världshälsoorganisationens (WHO) animerade film. Den visar hur det är, hur det kan bli bättre och hur man kan fortsätta leva med det mörka.
Vi får inte vara rädda för varann. Alla går vi sönder, mer eller mindre, det hör till livet och det ska få synas.
Två saker vill jag avsluta med:
1. Nalle Puh har sagt nåt liknande som att ”problemet inte var så stort utanför huvudet”. Vädrar man får man in frisk luft och i bästa fall inser man att det inte var så problematiskt som man trodde då man ensam bar på det.
2. Sanna Lundell sade i ett magasin: ”Alla borde gå i terapi!” Jag håller till största delen med. Flera vänner har sagt att det inte fungerar för dem, men jag uppmuntrar till att söka hjälp ifall det inte lättar även om du delar med dig till dom du har förtroende för! Jag behövde min terapeut, det räddade mig.
Hur mår du idag?
Sofie
