Andetag

Såhär i midsommartider är det lämpligt att fundera på efternamn, då det kanske blir aktuellt för några att börja fundera på vad de skall ha för efternamn i framtiden. Sju sorters blommor, brunnar och vad de nu allt inkluderar…Sedan kan de finnas de som behöver fundera på namngivning om ca. 9 månader.

Finland gör anspråk på att vara ett mycket jämlikt land. Ändå har vi en lite konstig namnlag. Konstigheter i namnlagen blir konkreta när man skall gifta sig eller få barn. I vårt moderna land får barnet i princip automatiskt faderns namn om föräldrarna är gifta. När en kvinna gifter sig kan hon välja att hålla sitt namn eller ta dubbelnamn, men alternativet utan bindestreck är inte möjlig. Sedan kan mannen ta kvinnans namn, men grundproblemet kvarstår: det blir ett arrangemang där den ena måste anpassa sig mera än den andra.

I svunnen tid fanns det säkert folkbokföringstekniska skäl till att namnlagarna var ganska strikta, men med modern datateknik är det säkert inte svårt.  Sedan fanns det säkert också religiösa och patriarkala skäl att styra upp det så, men de skälen väl finns knappast kvar? Inte ens med den nya regeringen?

Jag är till den grad konservativ att jag anser att folk inte kan ta skyddade efternamn eller adliga namn hur som helst, men i övrigt är det väl inte så noga vad folk heter, bara man själv är nöjd?

Det som stör mej mest är att barn endast får ena förälderns namn. Varför i helsike är det så? Om man tom. i konservativa Spanien får båda föräldras efternamn, varför kan vi inte i Finland? Motsvarande princip tillämpas i Norge och Danmark och nu även i större utstreckning i Sverige. Hoppas vi får detta ändrat snarast möjligt även här i jämlikhetens vagga.

Jag skulle vilja att mina barn kunde ha två efternamn, eftersom de har två likvärdiga föräldrar. Dessutom tycker jag att kombinationen med tre namn har en bra rytm när man säger det högt. Jag anser inte att det är ett måste att använda två efternamn, men att de som vill absolut skall få göra det.

Avslutningsvis lite midsommartrivia: visste ni att när namnlagen kom i början på 1920-talet fanns det inget krav på att kvinnan skulle ta mannens efternamn. Det fanns endast ett krav om att man skulle ha ett efternanmn. Kravet om att ta mannens efternamn eller dubbelnamn kom först på 1930-talet (gissningsvis efter att någon konservativ medelålders man fått moralpanik).

Glad johanne.