Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Sammetsfåtöljen

13 jun , 2015, 01.12 Paula

 

Jag står inför ett flytt, igen. Den här gången lämnar jag inte bara Helsingfors, utan än en gång även Finland. Några människor har frågat mig den senaste tiden om hur det känns att flytta, men jag har inte riktigt kunna svara på det. Men om jag skulle få frågan just nu så skulle jag svara att jag känner mig stressad och orolig och det hela kulmineras i en rödbrun sammetsfåtölj. Jag är nämligen bekymrad över om den kommer att rymmas i flyttbilen. 

Egentligen är det dumt av mig att tänka på fåtöljen. Det borde väl inte vara så svårt: om jag inte tror att den får plats så får jag se till att bli av med den. Jag har gett bort min frys, tvättmaskin, mikrovågsugn, brödrost, böcker, bären från frysen och allt möjligt annat, men av någon orsak tar det emot när det gäller fåtöljen.

Jag har fått fåtöljen gratis av en studiekamrat när jag förra året, på grund av skilsmässa flyttade till egen lägenhet. Fåtöljen är sliten och katten har också hjälp till med att få den se ut som att den hör hemma här hos mig. Det handlar alltså inte om någon dyrgrip som jag har i min ägo.

Jag vet inte varför det känns så jobbigt att behöva skiljas från fåtöljen, och jag känner mig helt löjlig över att känna så här. Nu kan någon (köks)psykolog gärna hjälpa mig att tolka detta. Kanske projicerar jag all min oro och separationsångest som kommer med en så stor förändring i denna slumpvis valda möbel? Eller är det bara en väldigt bra fåtölj? Skulle det faktiskt vara bäst för mig att skiljas från fåtöljen, eller är den här känslan en signal på att vi två hör ihop? Beslutet måste göras snart, följ dramat här på bloggen!

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *