Jag skulle egentligen skriva detta inlägg igår kväll men då kom det en film med Steven Segal på tv och man måste, enligt lag, se på hans filmer när de visas.
Denna vecka har mångfald varit på tapeten. Eller egentligen enfald som har svårt med mångfald. En uppmärksammad diskussion gällde en 4-årig pojke som gillar bekväma kläder och långt hår. Uppenbarligen har många vuxna svårt att förhålla sig till honom på ett sakligt sätt.
Eftersom jag vill rida på alla trendens vågor vill jag påpeka att vi även har en son som tidvis klär sig ickenormenligt. Han trivs bra i storasysterns klänningar, för de är ganska fina och dessutom lätta för en liten pojke att klä på sig. En stor byxbunt är lättare än två trånga byxbuntar. Vi kan även gå ut med sådana kläder, kanske för att visa åt alla att vi är extra medvetna? Eller kanske för att vi inte gör så stor skillnad på antal buntar så länge knatten själv är nöjd? Klänning eller inte så är det polisbilar, svärd och monster som gäller.
Egentligen är det lite konstigt att vi män inte oftare går i kjol eller klänning. Speciellt sommartid kunde det vara skönt med ett välventilerat skrev, med eller utan kalsonger enligt personlig preferens. Spontant blir jag orolig för myggor, myror och annat som kan krypa under kjolen, men har inte hört att damerna i mitt liv klagat på sådana problem, så utgår ifrån att det är ganska riskfritt.
Kyrkan har en lång tradition av kjolar och nattsärkar för prästerskapet, om än de naturligtvis har finare namn på latin, grekiska eller arameiska. Prästerna sätter på dessa kläder när de skall vara som finast och viktigast, alltså under förrättningar såson högmässor, begravningar, vigslar etc. Därför är det lite konstigt att sådana klädesplagg förknippas nuförtiden med kvinnor, då kyrkan i övrigt påverkat vår kultur så kraftigt i könsfrågor. Det finns säkert forskning om ämnet. Om inte så kunde någon forska i det.
Summa summarum: några går i klänning, andra inte – vem bryr sig? Så länge någon går bekvämt klädd och trivs med det så är det väl fritt fram. Det finns ett bra uttryck på finska: ”asu vapaa mutta pakollinen”, fritt översatt ”klädsel fri men obligatorisk”. Ett ganska bra uttryck, tycker jag.
