Idag har jag varit på finbesök, nämligen hos Gud. Det sade åtminstone prästen som ledde skolkyrkan som jag deltog i tidigare idag.
Det var länge sedan jag har deltagit i en gudstjänst. Den här gången var jag där på grund av mitt arbete, inte helt självvalt alltså. Jag berättade igår kväll till en vän att jag skulle till kyrkan idag, och att jag inte såg fram emot det. Jag skulle ändå göra mitt bästa att hålla neutral min inför ungdomarna, vad jag än skulle tycka om själva evenemanget.
Att hålla neutral min var faktiskt inte särskilt svårt, för det hela var så menlöst. Det sjöngs exakt samma sånger som vid min konfirmation 1993, med samma ogripbara texter. Prästen jämförde synd med att låta bli att göra läxorna, det sjöngs lite mera och sedan var det dags att säga hejdå till Gud och tacka för besöket. Kvar blev bara undran: ”varför var vi här?” Hoppas Gud ändå uppskattade det.
