När man inleder en text borde man inleda med något intressant. Det är lite svårt denna vecka, då jag tittat på kyrkomötets föredragningslista och beslutsförslag. Det är lite svårsålt som något intressant.
Det som intresserade mej var att se hur man i kyrkans högsta beslutande organ jobbat med att göra kyrkan relenvant för en större skara och jobba med att möta människorna i en förändrad vardag. Tyvärr hittade jag inte så mycket om det, men kan däremot rapportera att jag funnit bland annat följande nagelbitare:
– 2/2014 Ändring av behörighetskraven för prästasessorer (2013-00449)
– 10/2014 Justering av kyrkolagens bestämmelser om kyrkobokföring, förvaltningsförfarande, ändringssökande och beredskapsplanering (2014-00652)
– 13/2014 Godkännande av tilläggshäftet till psalmboken (2011-00414)
Missförstå mej rätt, jag strävar inte efter att förlöjliga den administrativa processen, för den behövs också, men på något sätt känns det som man borde se lite bredare. Det finns ett antal kunniga tjänstemän och lagfarna assessorer som kan sköta det administrativa. Kyrkomötet skall ta ställning till tråkiga och administrativa saker, men det skall också jobba med hur man arbetar inom kyrkan. På något sätt känns det som om det borde vara prio nummer ett, utan att glömma behörighetskraven för prästasessorer – naturligtvis.
Min högst personliga och subjektiva känsla är att man inte riktigt insett vad som kunde göras. Nu verkar man jobba man främst med saker som kunde skötas av tjänstemän, jurister och revisorer.
Kyrkomötet har ett antal utskott: handboksutskottet, konstitutionsutskottet, lagutskottet, förvaltningsutskottet, ekonomiutskottet, framtidsutskottet, allmänna utskottet, kansliutskottet och expeditionsutskottet. (Fint att det finns ett framtidsutskott, då det aldrig är fel att fundera på framtiden. Vårt stifts framtid spås av Stig Kankkonen, 69.)
Vad jag gärna såg att man buntade ihop de flesta av dessa utskott till ett administrationsutskott. Sedan kunde man behålla framtidsutskottet och bildat.ex följande utskott: barn-och ungdomsutskottet, utskottet för uppsökande verksamhet och socialt arbete, kommunikationsutskottet och t.ex gudstjänsutskottet. Varför inte ett kyrkomusikutskott också? Kanske ett fastighetsutskott, då kyrkan äger en massa fastigheter.
Rubriken till inlägget är ”Allt var bättre förr?” Det kommer från känslan av att många tycks tänka så. Det kan måhända vara delvis sant, men det är irrelevant nu. Nya tider, nya visor. Varför inte även inom de högsta beslutsfattande organet? Man kunde börja med att titta på vart all tid för beslutsfattande går till? Om det är främst administrativt, kanske kunde tiden användas bättre?
Mera om kyrkomötet finns på http://sakasti.evl.fi/sacrista.nsf/sp?Open&cid=ContentB30F7
