En bekant på facebook länkade igår till en artikel som enligt hen på ett utmärkt vis förklarar varför en jämlik, human och rättvis äktenskapslagstiftning inte får bli verklighet i Finland. Jag hade, då jag började läsa tråden, ett problem med diskussionen (bortsett från att jag börjar vara trött på hela ämnet).
Mitt problem är att: de som påstår sig försvara DET (obs! singular) traditionella äktenskapet, alternativt EN traditionell äktenskapssyn (obs! en av många syner) försvarar sitt privilegium med argument som alltid baserar sig på känslor och tyckande och aldrig på vetenskaplig fakta. De som försvarar sin traditionella syn på äktenskapet, vill hålla fast vid sitt privilegium. De vill göra gällande att deras privilegium är viktigare än alla människors rätt att behandlas som likvärdiga inför lagen. De upphöjer sin familjesyn till norm och ideal och underkänner samtidigt utan en min, inte bara samkönade par utan även alla dem som lever i familjekonstellationer som avviker från IDEALET med stort I. Idealet som utöver samkönade föräldrar även utesluter ensamförsörjare, omgifta och adopterade barn av alla de slag (för ett barn behöver och mår alltid och under alla omständigheter bra enbart hos sina biologiska föräldrar).
Men då det handlar om mänskliga rättigheter som att alla ska vara lika inför lagen finns det ont om plats för tyckande. Det finns ett rätt och ett fel. Bara en sådan sak.
Så givetvis kommenterade jag tråden, för att jag inte kunde tiga, för att jag blev så provocerad.
Nu är detta inlägg långt mindre kärleksfullt än det säkert kunde vara. Det har skrivits snabbt och dess primära syfte är att leda fram till den tanke som slog mig precis då jag avslutade min kommentar:
Tänk så ÄCKLIGT att det, om alla människor ska få vara lika inför lagen, ha samma rättigheter som alla andra, är föremål för offentlig debatt i Finland år 2015. Tänk så vidrigt att det anses fullt acceptabelt att tycka något annat än att ALLA MÄNNISKOR ska ha samma rättigheter. Tänk så OBEHAGLIGT att vi verkar tycka att det är alldeles i sin ordning att en del av oss vill överväga att neka våra medmänniskor rättigheter som för oss är självklara.
Du har så rätt! Det gäller ju lagen i landet Finland. Sedan vad kyrkan gör är en annan diskussion.
Och säkert en diskussion som behöver föras. Jag har mycket mer förståelse för att något kan gå emot en persons religiösa övertygelse och att hen därför kan ha svårt att förhålla sig till något, än jag har för att man sätter käppar i hjulen för en lagstiftning som leder till ett mer humant samhälle.
Personligen tycker jag att kyrkan kunde avsäga sig vigselrätten och på det sättet slippa agera samhällsbroms. Så hoppas jag ju att vi inom kyrkan med tiden kommer fram till att kärlek per definition är värd att välsigna, men där tror jag det finns en teologisk diskussion som behöver föras och som jag saknar kompetens att ta del av.
När det gäller den religiösa sidan bygger mina åsikter på vad mitt samvete säger är rätt, men det gör åsikterna även hos dem som tycker annorlunda än jag och jag tror att det är den stora utmaningen. Men när det kommer till hur lagen ska behandla samtliga samhällsmedlemmar finns det varken plats för mitt eller någon annans samvete. Lagen ska vara lika för alla.
Precis, Rofa. Så där tänker jag också på ett ungefär utan att vara desto mer insatt i vad följderna för kyrkan blir i praktiken.