Hade tänkt skriva något om hur jag inte riktigt förstår bråket inom den ortodoxa kyrkan gällande besöket av den lutherska biskopen, men förstår på tok för lite av hela situationen för att göra det. Därför skriver jag inte om det.
Däremot tänkte jag skriva om ett problem som är mindre för vissa och större för andra. Med nuvarande system bestäms vilken församling man hör till på basen av geografi, inte hur man ser på livet. Det kan jag tycka att är lite galet, för det finns ganska stora skillnader i tolkning och lära. Senast när barnen kommer i skribaålder har detta ganska stor inverkan, eftersom skibalägren återspeglar ganska kraftigt församlingens andliga linje.
Vi satt med frun och funderade på vart man kunde flytta och listan blev ganska kort. Naturligtvis är det inte endast församlingen som avgör var man vill och kan bo, men nu har det viss relevans. Att behöva åka till andra sidan staden eller till en annan stad bara för att man vill gå till kyrkan känns konstigt. Inte för att jag går dit, men om man sku.. Dessutom har jag för mej att församlingarna fortfarande besöker dagisar och skolor, så barn kan exponeras för konstiga tankar. Inte direkt under dessa korta andaksstunder, men det är med stor sannolikhet samma person man möter på skriban och ifall det är en bekant vuxen sedan många år tillbaka, tendererar man att tro på vad den säger. Om den talar konstigheter är skadan skedd.
Själv skulle jag önska att mina barn kunde få balanserad och bred information om tro och religion, inte bli trugad snäva syner eller förutbestämda tankemönster.
För att försäkra oss om detta får vi beakta var vi bor, förutsatt att inte systemet ändras. Visst kan man i dagens läge redan gå i skriba i andra församligar, men onödigt att man behöver göra så.
Ett praktiskt system, som föreslagits tidigare, vore ett ordna skibaläger enligt Bibeltolkning – inte postnummer. Det är redan nu ganska kraftig variation i vad som lärs ut på olika lägergårdar, så varför inte sätta det i system? Församlingarna informerar i förväg vilken Bibeltolkning de kommer att undervisa och vilka metoder de anväder, sedan får föräldrar och ungdomar bestämma vilken församlings läger ungdomarna åker på.
Ingen präst och ungdomsledare skulle behöva kompromissa eller hålla tillbaka, för de som kommer i förväg vet vad som komma skall gällande innehåll och pedagogik. Själv kan jag inte komma på en bättre lösning, men inser att många tänker olika. Bra så.
