Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Flocken

6 mar , 2015, 22.03 Paula

 

Jag är nyss hemkommen från en konsert. Det var en trevlig överraskning när en vän ringde mig tidigare idag och frågade ifall jag ville följa med, för det var klart att jag ville. Jag älskar att gå på konsert, särskilt med vänner. Den här gången var det stadsorkestern som spelade. Som så ofta med särskilt klassiskt musik, så var det några gånger nära till tårarna för att tonerna var så vackra tillsammans.

Att se på orkestern fick mig också att tänka på en annan sak som jag har tidvis tänkt ganska mycket på: tillhörighet. Jag har nog redan skrivit i några av mina tidigare inlägg om hur jag har märkt, accepterat och till och med börjat uppskatta det att jag helt klart har en behov av tillhörighet.

Jag har nog ofta förr tänkt att ett sådant behov är ett tecken på svaghet och flockbeteende. Nu gör det mig inte så mycket eftersom jag har både accepterat min svaghet och har inga problem med att erkänna att jag gärna vill ha min egen flock.

Det är kanske inte alltid det låter så harmoniskt i flocken som i en stadsorkesters konsert. Men är det inte så att det skulle vara svårare att uppskatta de vackra tonerna om man aldrig hörde något som inte klingar just så fint?

orkka

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *