Egentligen har jag ingenting alls att säga. Jag har suttit här och stirrat på blank skärm och känt prestationsångesten växa och paniken bubbla i magen och stiga upp mot bröstet. Tänkt att jag inte mäktar. Att jag snart spyr om jag inte ger upp.
Det är bara det att jag innerst inne vet att inget blir bättre av att jag sviker mig själv och låter bli att fullfölja det jag planerat. Jag vet att då kommer besvikelsen, avskyn för ens egens svaghet och känslan av oduglighet och värdelöshet.
Hela mitt liv har jag pendlat mellan att göra allt och mitt yttersta för att göra det så väl som möjligt och den diametrala motsatsen: att göra ingenting och undvika all form av ansvar.
Jag gör inga nyårslöften. Ni får ursäkta uttrycket, men jag tror inte på sådant tjafs. Däremot har jag det senaste året arbetet med att vara nådigare mot mig själv, att inte alltid kräva maximal insats av mig eller förinta min självkänsla varje gång jag inte räcker till. Det projektet tänker jag fortsätta med det här året också – att det blev en text ikväll trots att jag inget har att säga, talar väl för att det finns orsak.
En kanske viktigare orsak är att ja har märkt att jag på alla plan mår bättre och är (eller åtminstone känner mig som) en bättre människa då jag justerar ribban så den blir lite lättare att komma över. Och på det viset blir ju nåden mot mig själv något av en altruistisk handling. Det jag mår bra av gynnar också dem i min omgivning.
Det här får bli mitt tips till det nya året: var snälla med er själva och tillåt er att ibland göra saker halvbra. Den här texten är till exempel inte särskilt genomtänkt eller resultat av långt planeringsarbte – ni minns utgångsläget jag beskrev i början – ändå blev den helt okej. Minst. Tycker jag.
Ps. en sak som hjälper en komma ihåg att prioritera rätt kan exempelvis vara en hundvalp som kräver att bli lekt med samtidigt som ett andetag måste skrivas. Nu är det ju inte min hand som syns på bilden (som härstammar från igår), men hunden och tuggbenet på bilden har figurerat aktivt medan jag skrivit detta. Här alltså en bild på Freja, för er som funderat på hur hon ser ut nu när hon är lite större.
