Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Nytt år: förändringar och avslut

2 jan , 2015, 23.53 Paula

 

Jag och Laika kom idag tillbaka hem efter nästan två veckors semester på Åland. Hemma väntade uppvaktningar från två trogna: skatteverket (nytt skattekort) och mamma (julkort).

Jag brukar inte göra några årssummeringar vid nyår eller lägga nyårslöften, men eftersom 2015 kommer att innebära åtminstone några större förändringar för mig har jag tänkt lite extra. Det där med posten som väntade på mig tänkte jag att kunde vara en slags åsnebrygga till följande:

I över fem års tid har jag nu väntat på en annan slags uppvaktning av vad jag får av skatteverket eller mamma: en gudomlig. Jag har angstat och sörjt över Gud som verkar ha glömt mig. Ibland har jag trott att det bara är tillfälligt, men nu har jag märkt att jag inte kan längre hoppas. Jag är fortfarande öppen för möjligheten, men gud hör inte längre till en av de sakerna jag tänker att kan komma att hända mig under det här året. Någon gång måste man låta det ta slut.

 

Jag saknar dig mindre och mindre

Det kommer annat emellan och det är bra

Jag saknar dig mindre och mindre

Jag har glömt dig en vacker dag

 

Läs också

2 kommentarer

  1. Ines skriver:

    Gott Nytt År Paula!
    Jag gillar dina inlägg o har funderat omkring det här med Gud. Jag tror själv på Gud, men har också en längre tid saknat kontakten med honom. Det har skett en förändring i mitt liv o jag har funderat, att har jag gjort fel val o därför tappat bort Gud? Men ändå sägs det ju att fast man gör fel val, så rättar Gud det ändå till det bästa.
    Jag vill ändå inte glömma Gud o hoppas att han igen finns där en dag. Kanske man inte skall fundera på det, utan han uppenbarar sej den dag man verkligen behöver honom. Så kanske vi båda bara ser tiden an o när man minst anar det, finns han där, fast det skulle gå årtionden!

    • Paula skriver:

      Gott nytt år!

      Det är nog så jag tänker också, att finns det Gud, så kommer han tillbaka till mig när tiden väl är rätt. Jag känner mig bara tvungen att släppa taget, sluta söka, för att det är för smärtsamt att möta bara tystnad och tomhet.

      Vet du, så skönt att höra att det finns någon annan som också har haft den här upplevelsen! Jag har känt mig väldigt ensam i detta och det är väl därför det har också blivit så tungt att bära.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *