För min del är den värsta julstressen avklarad och jag själv är försjunken i stillsam väntan. Därför väljer jag att här skriva om lördag, Lucia som inte lindrade stressen och hur jag för första gången på många år blev så upprörd i kyrkan att jag bara ville stiga upp och gå ut.
Innan jag börjar vill jag passa på att säga att vi blev väl bemötta inne i domkyrkan och att själva spektaklet på ett tekniskt plan löpte klanderfritt. Jag vill inte rikta kritik mot enskilda personer utan mot ett koncept som för mig kändes falskt. Min text är ett försök att redogöra för min subjektiva upplevelse av luciafirandet.
Markus skrev på lördag att Lucia i domkyrkan är en urvattnad version av Lucia. Jag har svårt att göra annat än hålla med. Festen i domkyrkan innehöll väldigt lite av det vackra, av glädjen och ödmjukheten och ljuset som jag skämts bort med på diverse arbetsplatser (jag jobbar med barn och unga ju). Tillställningen kändes tillgjord, fisförnäm och plastig. Aldrig någonsin var det lika fint eller värdefullt som när barn och unga lussar i skolor och på daghem.
Hela spektaklet kändes som en show av relativt privilegierade människor för andra relativt privilegierade människor. Fokus var på oss fina som hjälper och gör gott när vi ger lite av vårt överflöd åt stackrarna som inte är fullt så bra som vi. Perspektivet kändes fel och då insamlingsändamål och samhälleliga problem snabbt viftades förbi som obekväma parenteser, framstod dessa snarare som svepskäl för påkostat och snobbigt bättrefolkskalas för några få utvalda, än det viktiga – insamlingsmålet alltså – som borde synliggöras i samband med festligheterna.
För handen på hjärtat nu, hur många av er har koll på insamlingsändamål, hur många vet varför pengarna behövs för just det de behövs för? Jag gissar på långt ifrån alla, men ändå många.
Hur många har försökt ta reda på hur pengarna egentligen används? Hur Lucia finansieras eller hur mycket pengar insamlingen inbringar? Antagligen några färre. Jag har och kan konstatera att det inte är alldeles lätt att hitta svar. Efter ihärdigt googlande har jag hittat information om tidigare insamlingsändamål, lite om vad som eventuellt gjorts med pengarna men absolut inget om hur kalaset finansieras eller inbringade summor.
Under (reklam)kampanjen – betydligt fler av er har säkert lagt märke till att det pågår en skönhetstävling med en något diffus kristet-borgerlig inramning – inför Lucia har jag reagerat på att medierna fylls med regelbundet återkommande reklam för kandidaterna, men också på att målet för insamlingen inte förs fram särskilt aktivt. Kanske det inte är så viktigt att lyfta fram ett verkligt problem då en kan samla in pengar genom att publicera bilder på unga flickor och låta folk rösta på den som behagar dem mest.
OBS!OBS!OBS! Jag vet att Lucia inte är någon skönhetstävling och att inget idealutseende finns, så det måste vara ett sammanträffande att Lucia år efter år ser ungefär lika ut och att majoriteten av tärnorna verkar stöpta efter samma mått. Men lite iögonfallande är det nog.
Det jag funderar på är vad det ger för signaler åt barn och unga att vi utan att egentligen problematisera det kröner en person som ändå till sist och syvende framstår som en skönhetsdrottning i vår domkyrka, att vi dessutom röstar fram henne i en nationell omröstning och till råga på allt passar på att samla in pengar genom att sälja, inte henne, men idén av hurdan hon kanske är. Jag har inte svaret, men just på den här punkten är det något som skaver.
———————————————————————————————————————————————–
Okej, så kritiken mot konceptet så här långt: trots att det antagligen inte ska vara det, har jag svårt att inte se Lucia som en skönhetstävling för överklassen. Fokus i Lucia ligger inte på de samhälleliga problem som föranleder insamlingen utan på att en person i rätt ålder, av rätt kön, med rätt utseende, utstrålning och sångröst av dem som är beredda att betala mest väljs att spela helgon i en teater för folket.
Här tror jag de som arrangerar Lucia kunde lära sig mycket av daghem och skolor. Gör något – ett spektakel – för människor, något där fokus inte är på Lucia utan på dem hon ska möta och vars vardag hon ska göra lite mindre mörk och dyster.
För övrigt hade tillställningen i domkyrkan varit ett ypperligt tillfälle att dra en lans för jämställdheten. Varför inte genom att låta Lucia själv tala om de samhällsproblem som i år ska motarbetas. Varför detta inte hände vet jag inte, men jag vet att det var männen som hördes mest.
