När jag förra veckan pratade med en vän om min kris, fick jag det enkla rådet att följa mitt hjärta, vad det än säger. Så idag letade jag fram en anteckningsblock där jag i juni skrev följande text:
Det var länge sedan jag hade drömmar. Det är hemskt att inte ha några drömmar, bara tänker att det kommer som kommer.
Jag känner lycka i hela kroppen. Det är underbart. Jag sitter i min klipphåla, lyssnar på vågorna, känner kvällssolen, har min älsklingshund med mig. Jag gråter av lycka. Jag känner drömmarna komma. De uppfyller mig som vinden över ängarna och havet. Jag lever. Jag finns. Jag älskar, jag längtar.
Jag har inte längre några måsten. Det räcker att jag finns.
Jag vill göra mig lycklig. Jag vill sprida godhet runt mig och se det vackra. Jag är vacker. Det finns solsken inom mig.
Jag tänker på sakerna som fick mig att känna på det sättet. Jag vet vad jag ska göra för att följa mitt hjärta. Jag gör det redan nu.
