Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Genusmedvetet familjearbete i kyrkan?

2 okt , 2014, 22.17 Malena Björkgren

 

Hur ska kyrkans familjearbete se ut? Vilka är visionerna? Som förälder och präst med ansvar för barn- och familjearbete i Åbo svenska församling intresserar mig frågan.

Ev. luth. kyrkan i Finland har gett ut en publikation ”Familjearbete – Min sak. Riktlinjer för ett familjeinriktat arbetssätt i församlingen” (2010). Jag bläddrar i häftet och jag inspireras av mycket. Synsättet att starta i familjernas behov, där familjen är (inte i idealen) och att hålla i minnet och reflektera över att varje möte med en människa är ett möte med någon som kommer från en familj. Man bär alltid med sig sin familjesituation, även om man möts i andra ärenden.

Men sen finns det också meningar jag hoppats att jag inte skulle behövt läsa. I dokumentet finns ett ogenomtänkt avsnitt om kön (s. 30):

Jämställt beaktande av kvinnliga och manliga perspektiv

Församlingen slår vakt om att mäns och pojkars samt kvinnors och flickors särdrag beaktas i familjearbetet. Båda könen är representerade i familjearbetsteamet.

Jag låtsas en sekund att jag inte läst vad jag just läst och tänker i stället på titeln till en bok av Kristina Henkel och Marie Tomicic: Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två!

1331070_28952312Det är sådana rubriker och ett sådant tänk jag skulle vilja se: där vad som är flickigt och pojkigt inte tas för givet och stakas ut som två skilda spår. Jag vet faktiskt inte vad det är man avser med de där särdragen hos könen. Vad som anses flickigt/pojkigt, kvinnligt/manligt har ju varierat i historien och formas hela tiden av och i samhällen och kulturer. Varför vill detta kyrkliga dokument helt okritiskt förespråka en särdragssyn, ställa sig som en dörrvakt för egenskaper som verkar vara underförstådda men som det inte alls är klart vad det handlar om?

I ämnet genusvetenskap lär man sig att analysera kön/genus i olika sammanhang. Ändå får jag allt för ofta känslan av att när det kommer till kön, till frågor om ”manligt och kvinnligt” så är det helt okej att inte ta i beaktande genusvetenskapens insikter. Jag menar inte insikter som skulle kräva en magisterexamen i genusvetenskap, utan att det handlar om sätt att ställa frågor kring och problematisera kön (sådant som borde kunna vara möjligt att integrera i olika studieinriktningar utan att man behöver ta en examen i genusvetenskap): att kön/genus är mera komplext än att det går att tala om pojkars och flickors särdrag på något enkelt sätt.

Igår och idag har Teologiska fakulteten vid Åbo Akademi firat 90 år. Professorn i genusvetenskap Harriet Silius höll ett föredrag där hon betonade behovet av teologer med kunskap i genusvetenskap. Från och med årsskiftet ingår teologin vid Åbo Akademi i en ny fakultet: ”Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi”. I samma fakultet finns även genusvetenskapen. Min förhoppning är att fler teologer tack vare det här kanske kommer att upptäcka genusvetenskapen, och genusvetarna teologin.

Då finns det chanser till nytänkande och uppdaterade synsätt – avsnittet om jämställdhet i ett framtida dokument om kyrkans familjearbete kommer att se annorlunda ut. Visst?!

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *