Det sägs att de bästa sakerna i livet är gratis. En av mitt livs höjdpunkter är nästan gratis, man behöver endast skaffa en internetuppkoppling (eller bibbakort och surfa på bibban). Det handlar om nyhetskommentering och diskussionsforum på internet. De är en oändlig källa av humor och man får skratta sig dubbelvikt åt allehanda kommentarer, de flesta helt orelaterade till nyheten kommentarkedjan hör till. Det handlar ofta om politik, bilar, invandring (oftast i samband med en nyhet att en brottsling med utländskt namn blivit dömd) eller barnavård, men även religion diskuteras ganska omgående.
Vissa klassiker börja leva sitt eget liv, som en diskussion som började när någon frågade på en föräldrasajt om man kunde häva bostadsköpet, när de klarnade för den nya ägaren att de gamla ägarna var homosexuella och huset därmed var ett homohus. Diskussionen for i alla olika riktningar, men just denna blandning av seriösa svar, skickliga skämt där de drevs friskt med frågaren, uppriktigt arga svar och helt irrelevanta kommentarer gjorde att diskussionen var en sann fröjd att följa med.
Det finns en annan klassiker där en förälder inte vet skillnad på pentagram och Instagram, och förbjuder sitt barn att registrera sig på Instagram eftersom det är djävulsdyrkan. Ju för sig, man kan diskutera om inte instagram är ett fanstyg av någon form. Det är lite oklart om denna diskussionskedja ursprungligen är ett skämt, men då är det synnerligen avancerat. Svaren är i varje fall av högsta skolan.
Orsaken till varför jag läser dessa kedjor är delvis också för att ventilera mina egna åsikter och tankar. När man läser sida upp och sida ner hur en bred samling främlingar resonerar, kan man hitta nya infallsvinklar till sitt eget tänkande.
Eftersom jag hör till generationen som vuxit upp med 160 tecken (vi började texta på högstadiet, då mobilerna kom) så trivs jag med korta svar. Därför brukar jag inte följa med så noggrant när de eminenta herrarna med stark övertygelse och till synes oändligt med tid strävar till att övertyga varann om vad än som just då är aktuellt. Oftast i Husis men även i Kyrkpressen. Israel-frågan tycks väcka starka känslor och det är hatten av åt herrarna när de orkar rada upp detalj efter detalj.
Varje gång jag läser en sådan text funderar jag på om de känner till utrycket om åsikter och spikar? Kanske de hört en version där hammaren är utbytt mot en hovtång och åsikten verkligen kan ändra om den andra parten presenterar det ultimata faktat.
Själv tror jag på att man i religionsfrågor endast skall presentera sin åsikt och försöka vara så objektiv som möjligt. Om någon sedan fattar tycke, kan man bygga något genuint därifrån. Annars blir det inte rätt från början.
