Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Hur blir man invald i församlingen? (hela texten)

30 Aug , 2014, 08.18 Markus

 

När min fru blev invald i församlingsrådet blev hon ombedd att komma till Radio X3M för en intervju. Redaktören (om de kallas så på X3M?) insiterade att tala om hur min fru blivit ”invald i församlingen”.  Ju för sig var det ju helt korrekt, men de skedde ca. 25 år tidigare och inkluderade en dopfunt och ett skrikande småbarn.

Det tycks inte vara helt lätt för de flesta av oss att förstå hur beslutsfattandet i kyrkan och t.ex ett församlingsråd fungerar, så jag tänkte göra ett försök att förklara det på mitt sätt.  Det blir församlingsrådsval snart och ökad förståelse leder förhoppningsvis till ökat intresse för att ställa upp och/eller rösta.

Som jag ser det finns det två saker som är fundamentala för att man skall förstå vad ett församlingsråd är: 1) hur kyrkans beslutsfattande är uppbyggt och 2) vilken är församlingsrådets roll i detta?

Det verkar finnas ett litet gap mellan hur man tror att det är och hur det är på riktigt – även bland anställda och sittande rådsmedlemmar. Ju för sig, det är ganska förståeligt eftersom det inte är helt okomplicerat. Jag tror vi börjar från hur beslutsfattande är uppbyggt och jobbar oss neråt mot hur en enskild rådsmedlem kan delta i beslutsfattandet. Tyvärr kommer det att kräva ett antal rader innan vi kommer dit, så vi får dela upp detta i några inlägg.

Roten till det onda tycks vara den något komplicerade struktur som ev.lut kyrkan har. När jag försökte skissa upp hur organisationen ser ut (efter att ha konsulterat ett par sakkunniga) så slutade jag med något som ser ut som en teckning av Miró.

Nu kan ju många anse att kyrkan inte är ett företag och därför inte skall jämföras, men det är inte riktigt så svartvitt – av två orsaker. För det första följer man inom ev.lut kyrkan ganska långt normal arbetslagstiftning, för det andra tycks det helt klart finnas ett behov av tydligt ledarskap. Därför kan det vara intressant att göra en jämförelse med företagsvärlden, där kedjan för beslutsfattande ofta är ganska klar och tydlig.

Som jag förstår det är stiftet uppbyggt ganska likt en franchisingkedja, där de lokala församlingarna är semisjälvständiga, ko-operativt styrda enheter. Kyrkoherdarna har, de facto, samma juridiska status som en VD i ett företag. I teorin skall de lokala VD:na följa ”kedjestyrningen från huvudkontoret” (domkapitlet, vars chef biskopen är), men såvida inget lagvidrigt sker så finns det lokal tolkningsmån.

I denna beslutsstruktur är biskopen då inte VD och chef för församligarna, utan mera som en marknadsföringsdirektör. På hans ansvar är brändet, synligheten och budskapet på ett högre plan, men inte hur de lokala företagen sköter sitt vardagliga arbete. Budskapet kontrollerar han t.ex genom att välja om någon prästvigs eller inte, men det är inte han som anställer eller är en prästs direkta förman ur ett administrativt och juridiskt perspektiv. Det är kyrkoherden.

De flesta församlingar hör dessutom till en samfällighet, som handhar praktiska saker som löne-och fastighetskontor samt IT-administration etc. och där finns ett antal tjänstemän som har stort praktiskt inflytande.

Därmed görs besluten på basen av synpunkter, linjedragningar, förordningar och andra beslut från bl a församlingsråd, gemensamma kyrkorådet, kyrkofullmäktige, Kyrkostyrelsen, biskopsmötet,  samfälligheten och domkapitlet. För att inte glömma enskilda församlingsmedlemmar. Och naturligtvis alla de lagar och förordningar som kommer från myndigheter, eftersom viss verksamhet är lagstadgad och i personalfrågor följs samma lagar som för tjänstemän.

Summa summarum, det finns en massa olika organ som gör mer eller minde lagfasta beslut i olika saker på olika nivåer, men det mesta sker inom ramen för det administrativa och andliga minfält som kallas stift. Och det är biskopen som leder stiftet – och är därmed oftast han som får förklara sig även om han inget med saken har att göra.

Dessutom tycks det anses att en biskop skall ha tålamod och vilja att jämka långt utöver det normala. Varför?  Med de utmaningar som kyrkan har idag så borde en stor del av tiden gå till att föra kyrkan framåt och inte reda ut interna saker, vilket tycks vara fallet.

 

Stiftet delas sedan upp i mindre enheter, prosterier. Nu är jag inte helt på det torra med vad ett prosteri gör, men enligt Wikipedia är det ”en pastoral samverkansenhet inom vissa kristna samfund”.  Det låter fint, men jag blir lite konfunderar när jag tänker på alla dessa beslutsorgan och administrativa enheter (se listan några rader upp).  Jag vill vara tydlig med att jag inte har något emot att det finns ett antal olika beslutande och verkställande organ, bara det finns en tydligt linjedragning och att alla dessa jobbar organiserat och ko-ordinerat mot samma mål.  Det viktigaste bör vara verksamheten, inte hur förvaltningsstrukturerna är uppbyggda!

Nivån under prosteri är äntligen då församlingen. Församlingen är samtidigt tämlingen centralstyrd och fristående, vilket är ganska paradoxalt. T.ex är det församlingsrådet som godkänner budgeten, men inte hur stor budgeten kan vara.  Församlingen och (oftast också) församlingsrådet leds av kyrkoherden, som i princip har VD-status. Det kan var bra att förstå att en VD har stor makt i sin enhet och kan, på gott och ont, leda sin verksamhet i princip som hon/han ser bäst, så länge som Finlands lagar följs. Inom företagsvärden brukar VD:n få gå när styrelsen (och ägarna) inte längre har förtroende för VD:n, men kyrkan tycks inte fungera så. I en församling borde förtroendebrist (och därmed grunder för uppsägning) kunna uppstå om kyrkoherden skulle föra en speciell och avvikande teologisk linje, men eftersom det finska domstolsväsendet inte tar ställning till sådant är det endast direkt lagvidriga saker som beaktas.

Varför tar jag upp detta? Därför att församlingsråd ofta misstas för att vara som ett företags styrelse. Så är inte fallet. Ett församlingsråd jobbar genom att via majoritesbeslut godkänna, förkasta eller bordlägga beslutsförslag som mindre arbetsgrupper eller församlingsanställda tar fram. Ofta leder kyrkoherden många av dessa grupper.

När det gäller den dagliga, operativa verksamheten så är det kyrkoherden som bestämmer. Övriga rådsmedlemmar är förtroendevalda och deltar därför inte ledandet av det operativa verksamheten. Det är en bra sak, för det måste finnas lite distans mellan de som stadfäster beslutet och de som verkställer dem (de församlingsanställda). Varför? Jo, därför för att församlingsråd gör viktiga beslut om anställningar och budgeter, och då måste man kunna förhålla sig sakligt och med viss distans- även om det är svåra beslut. Rådsmedlemmar känner ofta de anställda bra och i många fall är man släkt eller tom. makar, så det är inte lätt, men därför är det bra att det finns en kyrkoherde som bär det yttersta ansvaret.

Någon kan få den uppfattningen på basen av denna eller tidigare texter att jag motsätter mej kyrkoherdarnas roll och ansvar inom församlingarna. Icke sa Nicke. Jag är en stor vän av klart och tydligt ledarskap. En linjeorganisation (en organisation där ledarskapet är klart definierat) är den mest effektiva formen av organisation, bara ledarskapet är bra. En bra ledare skapar förutsättningar för sina sakkunniga att göra sina arbeten på bästa möjliga sätt. För att använda predikoanalogin så är den bästa kyrkoherden den som får sina kaplaner och pastorer att predika som aldrig förr, inte den kyrkoherde som satsar all tid på sin egen predikan. Återigen, en kyrkoherde kan vara en ypperlig predikare, men är i främsta hand den som möjliggör de andras yrkesutövande.

Att leda en organisation kan vara jobbigt och tidvis ganska ensamt. Därför har församlingsrådet en viktig uppgift som bollplank och idégenerator. Rådet är även den grupp som följer upp att tidigare beslut blivit verkställda.

För att ett råd skall kunna vara ett bollplank och idégenerator måste det finnas en viss spridninga av åsikter inom rådet. En homogen grupp ja-sägare är inte särdeles effektivt, men det är inte ett råd som inte kan enas om något heller. Församlingsråd väljs via valmansföreningar, vilka motsvarar ungefär partiernas kandidatlistor, där de olika valmansföreningarna representerar lite olika värden. En valmansförening försöker få in så många av sina kandidater som möjligt.

Även sk. sämjoval, där det inte finns flera kandidater än platse,r kan ordnas. Personligen tycker jag att sämjoval borde förbjudas, för det ligger inte i en sådan grupps intresse att öka intresset för nya kandidater och det är fel.

Ett församlingsråd bör representera hela sin församling. Det måste finnas representanter för alla olika åsikter och inriktningar i ett råd. Om någon grupp eller inriktning blir för stark, kommer det på sikt att leda till ett ensidigt beslutsfattande. Därför är det så oerhört viktigt att det finns kandidater som representerar alla olika syner. När församlingsmedlemmarna har en kandidat de identifierar sig med, finns det mycket större chanser att de vill dra sig till valurnorna. Har de röstat, är de sannolikt mera intresserade av hur denna röst förvaltas. Detta – gott folk- är hur församlingarna blir levnadskraftiga och engagerar folk även då när de inte behöver döpas, vigas eller begravas.

Denna text har samtigt som den beskrivit beslutsfattande varit ett litet test. Om du orkat läsa igenom hela texten och tom. delvis förstått den har du bra förutsättningar att bli församlingsrådsmedlem. Mängden papper som skickas till rådsmedlemmar är hedransvärd, så mycket att läsa och sätta sig in i.

Men, det fina är att man får vara med och bestämma om saker man anser viktiga. Inte alltid så glamouröst och smärtfritt, men säkert givande.

Läs också

2 kommentarer

  1. Simon skriver:

    Fint inlägg Markus, jag gillar jämförelsen med ett franchising företag.

    Men du börjar från stift och jobbar dig ner mot församling och församlingsråd. Kommer det ännu ett inlägg där du fortsätter analogin åt andra hållet, konstaterar att det finns nio stift, kyrkomötet och kyrkostyrelsen och deras plats i helheten?

    • Markus skriver:

      Hej Simon,
      ursprunglingen tänkte jag börja där, men det skulle ha blivit något långt och ännu mera komplicerat. Kanske det blir aktuellt med en sådan text lite senare, bara jag själv förstår hur det riktigt är uppbyggt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *