I skrivande stund närmar sig min första mandatperiod som församlingsrådsmedlem sitt slut och jag befinner mig i ett vägskäl. Om mindre än en månad är det dags att veta om en ämnar ställa upp i församlingsval eller inte.
Efter fyra minst sagt intressanta och turbulenta år räknar jag ihop summan av det arbete jag gjort, ser på de löften jag gav i det förra valet, jämför uppgift med facit och ser att jag kommit till korta. Jag ville mycket, betydligt mindre blev gjort. Den där drömförsamlingen är fortsättningsvis en dröm.
Jag vill ha en församling med alltid öppna dörrar, låga trösklar och hög transparens. Sådan är kyrkan på många håll och för många människor.
Själv hör jag inte till dem som får uppleva det så.
Allt fler ställen som varit viktiga känns idag allt mer avlägsna för mig. Det händer ofta att jag känner mig som gäst där jag tidigare varit som hemma. Att den där självklara platsen i kyrkobänken förvandlats till ett hörn där jag är möjligast lite i vägen.
Antagligen beror det här åtminstone i viss mån på min ålder. Är du mellan 20 och 30 år gammal, omusikalisk och utan barn har kyrkan inte så mycket verksamhet att erbjuda just dig.
Jag har det senaste året ofta haft svårt för kyrkan. Jag har upplevt att jag själv i tilltagande grad behöver hitta dit och känna mig hemma, men saknat sammanhang där jag skulle känna mig nyttig eller behövd. Kanske varit för självmedveten för att klara av att känna mig välkommen.
Jag har varit arg på kyrkan, känt mig sviken och tänkt att jag aldrig någonsin vill ha med den att göra igen. Velat vända den ryggen men aldrig någonsin tänkt på att skriva ut mig.
Just nu funderar jag på om jag ska ställa upp i valet. Om jag ska orka fortsätta jobba med det som blev på hälft.
Sannolikt blir svaret ja. Vågar jag inte tro på min dröm om en kyrka där också jag kan känna mig hemma, kan jag lika gärna vända ryggen åt det hela helt och hållet. Det vägrar jag göra, gemenskapen jag längtar till är en för stor del av min tro och kristna identitet.
————————————————————————————————————————————–
Hur är det med dig? Visst tänker du ställa upp i valet och vara med och påverka?
Eller lever du just nu i din drömförsamling? Hurdan är den i så fall?
