Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Flockens herde

16 aug , 2014, 08.12 Markus

 

Ni vet skämtet där flygvärdinnan säger att hon tycker massor om sitt jobb, men att det skulle vara ännu bättre om det inte ingick servering och kundservice i arbetsuppgifterna.  Det betyder att ca 90% av arbetsuppgifterna är något hon gärna inte skulle göra.

Att ha en tjänst där en stor del av arbetsuppgifterna är något man egentligen inte vill göra för mej osökt till kyrkoherdar. Vår ev.lut kyrka har en något unik organisation när det kommer till uppbyggnad och struktur, men vi tar det i ett annat inlägg. Summan av kardemumman är kyrkoherdar har avsevärt mera makt och ansvar än de flesta förstår, tyvärr även själva nån gång, när det kommer till hur församlingen sköts och hur den fungerar som arbetsplats.

Det innebär att en kyrkoherde i en större församling bör använda den största delen av sina arbetstimmar till något som inte är direkt relaterat till prästyrket eller andlighet, utan jobba som förman och den administration som följer med det. Man kan ju tycka att det är konstigt att en teol.mag skall använda sin till detta, men så är det i nuvarande organisationsmodell. Kanske något att fundera på inför framtiden?

Men, så länge som nuläget råder bör man rekrytera enligt nuvarande modell, alltså personer som kan hantera den administrativa förmansroll som kyrkoherden har. Grovt karrikerat kunde man säga att kyrkoherden skall vara bäst på admistration, inte på att predika. Ju för sig är dessa två inte exkluderande, men kyrkoherdrar har av traditionen valts efter en provpredikan, inte efter att de gjort en provbudget eller provanställning.

Detta för mej osökt till Petrus församling, där man nu i Johannes församlings fotspår valt att inte välja kyrkoherde på basen av provpredikan. Församlingsrådet väljer kyrkoherden på grunder som de själva sätter upp. Jag vet inte om det finns några föreskrifter gällande formell kompetens och erfarenhet som ledare, men jag utgår ifrån att några mål finns.  Konstellationen är minst sagt intressant, men även det får bli till ett annat inlägg.

Det jag däremot blev lite fundersam över en kommentar där utgår ifrån att jag missförstått eller talaren blivit felciterad. Någon ur församlingsrådet sade att en orsak till varför rådet valt att välja själv är att valdeltagandet i öppna kyrkoherdeval brukar vara så låg…

Denna motivering kan omöjligen vara sann, eftersom den enda orsaken ett församlingsråd rimligtvis kan ha att jobba mot den öppna demokratins principer är att de vill inom en sluten krets kontrollera en situation som de anser mycket viktig för sin framtid. Detta är ett argument jag köper och kan förstå, men då borde man säga det rakt ut. Det vore mera rättvist mot de som skulle ha viljat rösta i kyrkoherdevalet. Men, som sagt, jag utgår ifrån att jag förstod fel eller citatet var fel.

 

Läs också

2 kommentarer

  1. Johan Westerlund skriver:

    I ett direkt kyrkoherdeval i en större stadsförsamling kan man ha kanske 200 närvarande vid provpredikan. Vid en paneldiskussion finns knappast så många, men säkert 100. Vi kan ha uppemot 10000 röstberättigade och om då röstningsprocenten blir 10 så har vi 1000 röster. Majoriteten har alltså helt säkert inte tagit del av denna predikan eller tentat kandidaterna, utan röstar på basen av nåt slags andrahandsinformation. Då kommer de verkligt godtyckliga aspekterna in. Hemmaplansfavören är obestridlig, könet och sångförmågan och ”pärstäkerroin” har också betydelse. Och så kampanj förstås. Är det så vi vill ha det?
    Sanningen är att indirekt kyrkoherdeval är det enda vettiga sättet att välja kyrkoherde i dagens samhälle. Been there!

    • Markus skriver:

      Bästa Johan,
      tack för ditt svar. Min stora oro med indirekta val är att man åtgärdrar symptomet, inte sjukdomen. Att endast 200 röstar är problemet som borde lösas, och jag tror inte att det löses genom att ta bort rösträtten från dessa 200. Däremot borde man satsa stenhårt på att få fler. 200 av 10 000 kan inte vara en godkänd siffra för röstningsaktivitet och jag skulle gärna se förslag på hur det ändras – på riktigt.

      Sedan har vi dilemmat med att kyrkoherdevalet inte borde vara en populäritetstävling. O andra sidan nej men o andra sidan ja. Jag tror att Teemu Laajasalo är ett bra exempel. Han vann genom en överlägsen mediakampanj, men o andra sidan är det kanske just det som behövdes i det mediaintensiva området som Berghäll är. Han är en kyrkoherde i tiden och jobbar med metoder som når fram till invånare i Berghäll. Hans kampanj var riktad till de 9800 som inte brukar rösta, inte de 200 som brukar rösta.

      Avslutningsvis tror jag att om det skall vara indirekta val, måste kriterierna för hurdan kandidat rådet vill ha vara tydligt angivna och publicerade. Öppenhet är något som kyrkan desperat behöver nu. Speciellt vi lite yngre medlemmar är vana vid snabb, öppen och lätt tillgänglig information. Kyrkan är inte så bra på det ännu och de minskar intresset bland många som eventuellt kunde vara mera aktiva.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *