Vardagstro och söndagstvivel

Andetag,Okategoriserade

Varför går inte du i kyrkan?

11 Aug , 2014, 07.56 Rofa Blauberg

 

9924243803_39e81eabfd_z

Jag går i kyrkan, inte varje söndag, men ändå. Det blir kanske en söndag varje månad ungefär. Men då räknar jag optimistiskt.

Efter ännu en sommar av Lekholmen, regelbundet andaktsliv och tillhörande själsligt välmående kan jag bara förundra mig över hur det kommer sig att jag inte får till det att ta mig till kyrkan.

Top 2 i saker det inte beror på är följande:

1. Att det är långt till kyrkan (behöver promenera ca 100 m).

2. Att högmässan rent formellt skulle sakna relevans för mig.

Den enda och kanske ganska banala orsaken jag finner är att högmässa och annat andaktsliv i min församling äger rum vid tider som för mig är antingen obekväma eller också omöjliga. Under veckan jobbar jag ofta om kvällarna vilket ställer till det beträffande såväl tid som ork och klockan 10 eller 12 på söndag känns allt för tidigt.

Jag är alltså alltför bekväm av mig för att ta mig till kyrkan då det gäller. Jag tänker mig att det inte är någon vidare bra förklaring, men likväl har jag svårt att släppa tanken att jag nog gärna skulle gå ifall det i min församling ordnades någon form av andaktsliv på söndag eftermiddag istället. Det skulle passa mig bättre.

Att jag sällan går i kyrkan beror alltså inte på att budskapet eller formen skulle sakna relevans, utan snarare på det (obehagligt) individualistiska faktum att gudstjänst i regel firas vid tidpunkter som är obekväma för mig.

Hur är det med dig, varför går inte du i kyrkan?

Läs också

2 kommentarer

  1. Ika skriver:

    Det är ett projekt som i allmänhet känns för stort den där tiden på söndagsmorgonen / söndagsförmiddagenn. Till saken hör att jag har en kyrka på fem minuters gångavstånd hemifrån, men dels börjar gudstjänsten vid den tid när jag brukar vara nyvaken och njuta av att till skillnad från i vanliga fall slippa ha bråttom någonstans, dels trivs jag inte i min församling.
    Så för mig är det en kombination av tidpunkt och brist på ett sammanhang där jag känner mig hemma. Under en period av mitt liv gick jag i gudstjänsten ungefär tre gånger i månaden. Det var när jag studerade i Åbo och hade vänner som också gick i högmässan. Ofta avslutade vi genom att gå hem till någon på kyrkfika eller kyrklunch efteråt.

  2. Rofa Blauberg skriver:

    Jag känner igen mycket av det du säger. Jag känner ofta själv att jag saknar ett sammanhang. Fast jag tänker kanske så att eftersom jag inte hittar något annat sammanhang som känns relevant för mig så förlängs vägen till högmässan ytterligare, trots att jag antagligen skulle trivas helt hyfsat där. Förstår du vad jag menar? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *