Här om veckan besöktes landet av en mirakelgörare från den stora världen. Tacksamt nog hade denna mirakelgörare även möjlighet att hjälpa oss (lönn)feta och skalliga. Tyvärr ser jag likadan ut ännu efter att han lämnat landet. Inte för att jag besökte hans tillställningar eller tror att det skulle ha hjälpt, men det borde väl inte att hindrat honom från att bota mej. Om jag måste gå fram till honom och berättä om mina åkommor måste han nog utveckla sin service. Om han har den hjälp från ovan han påstår sig ha, behöver han knappast få åkommorna översatta till engelska förrän han kan hjälpa.
Det som oroar mej på riktigt är att det verkade finnas minderåriga på plats. Väckelseverksamhet borde enligt mitt tycke ha en åldersgräns. Förslagsvis 18.
Varför? Jo, ungdomar är känsliga för intryck och en karismatisk person kan ha mycket stor inverkan på en ungdom, speciellt i samband med grupptryck. Jag utgår ifrån att t.ex de församligar som har inslag av väckelseverksamhet på sina skribaläger har förklarat i detalj åt föräldrarna innan lägret hur man jobbar, och att föräldrarna givit sitt samtycke.
Det är inte så att jag har något emot väckelserörelsen eller karismatisk verksamhet, jag bar anser att man bör vara försiktig med ett så kraftigt verktyg. Särskilt då vi talar om de unga.
Jag har haft glädjen att följa med HIFKs fanatiska anhängarskara Stadin Kingit under många år. De är hängivna och ”troende” till en grad många religiösa samfund kan vara avundsjuka över, men de är mycket noggranna med att de unga inte gör bort sig eller hamnar i svåra situationer. Detta gäller både på hemmamatcher och längre resor till bortamatcher. Att var en hängiven fan av sitt lag är viktigt, men de skall finnas gränser och de äldre, ledande fansen känner sitt ansvar. Det är en fin gemenskap.
I väntan på kommande mirakel får jag försöka jogga och göra det bästa av min begränsade kalufs…
