Är du beredd att läsa din jobb-epost under semestern? Frågan ställdes i en undersökning. Jag minns inte hur resultatet löd, men vet vad jag själv skulle ha svarat: Ja. Jag är beredd. Jag gör det redan. Som om det nästan inte fallit mig in att jag kunde låta bli. Jag kan visserligen ha ett svarsmeddelande om min semester, men ändå loggar jag in nu och då. Ibland kanske jag till och med svarar på ett meddelande. Fast jag gör det frivilligt. Det finns ingen arbetsgivare som tvingar mig. Skulle jag svara annorlunda om frågan var ställd så, att arbetsgivaren har rätt att kräva att jag ska kolla eposten under semestern? Jag hoppas att jag skulle svara att jag motsätter mig.
Men så finns det en inre arbetsgivare som kan vara minst lika svårbemästrad och som kommer ihåg lösenordet till jobb-eposten. Den arbetsgivaren påminner om att det kan hända att det faktiskt är något ärende som är riktigt brådskande och viktigt, att det kan hända att någon vill nå mig på den där adressen utan att det gäller jobb, att jag kanske just nu nås av något jätteintressant nytt jobberbjudande, att det är skönare att komma tillbaka på jobb om man har lite koll på hur lång eposthög som väntar på svar.
Jag vet hur det låter. Inte bra. Den eviga tillgängligheten, att inte få missa något, att ha kontroll och odla oumbärlighet.
Samtidigt tycker jag så här: det oumbärliga måste ju vara vilan från arbetet, ingen ska behöva vara tillgänglig hela tiden, jag vill inte ha en värld som präglas av känslan att en mänska hetsigt borde hålla sig framme och jag vill klara av att också kunna missa något och att det är okej.
Så här tycker jag, men jag lever inte som om jag gjorde det. Alltså bidrar jag till att dra mattan under den där semesterfriheten som ska få vara helt fri från jobb? Min inre arbetsgivare skulle behöva stöd av en yttre som skulle besluta att stänga av min epost under semesterveckorna, som skulle göra så att mitt lösenord togs ur bruk den dag jag far på semester och att jag fick ett nytt först den dag jag åter kommer på jobb. Måste inte en vuxen arbetstagare se till att hen har en sådan disciplin själv? Ja, kanske. Men om strukturer kan vara av ondo – kan de inte ibland också få vara av goda, hjälpa en att släppa taget om all tanke på det arbete man just då vilar ifrån?
