Vardagstro och söndagstvivel

aktuellt,Andetag,Pride

Lagutskottet säger nej – några tankar

25 jun , 2014, 12.50 Emma Audas

 

Så här i prideveckan har riksdagens lagutskott röstat ner Tahdon 2013. Jag hinner tänka fyra tankar mellan jordfästningssamtalet och skriftskolförberedelserna:

  1. I teorin är det inte samkönade äktenskap som röstats ner. Det är  medborgarinitiativet Tahdon 2013 och dess formuleringar som nu diskuterats. Kan man vara för samkönade äktenskap, men motsätta sig Tahdon 2013? Ja, nog i teorin.
    kärlek labyrint1
  2. Det finns många goda argument för att äktenskapet inte skulle öppnas upp för samkönade relationer. (Va? Vad sa hon?) MEN (och förlåt nu min totala brist på ödmjukhet): Jag betvivlar att någon av dem som röstat mot förslaget nu gjort det på grund av dessa argument. Jag tror helt enkelt att de inte känner till de argumenten – eller åtminstone begriper de inte innebörden av dem. Jag är öppen för att överbevisas.
  3. Frågan är ofta symbolisk, dvs. den fungerar som spelbricka i många av politikens maktspel. Det kan hända att resultatet av diskussionerna i både utskottet och i plenum vore ett annat om de som röstade inte var folkvalda politiker som i första hand vill trygga sin egen maktposition och sina egna röster inför nästa gång där sånt kan behövas. Och det är ju tragiskt, men samtidigt maktens problem i ett nötskal.
  4. Det är ett faktum att vi idag jobbar på ideal-nivå när det kommer till den här frågan. Skulle vi ha kommit till verklighets-nivån så skulle vi konstatera att det finns många människor som lever i homosexuella relationer och att dessa bör få samma trygga möjligheter och begränsningar som heterosexuella par nu har rätt till. Vi ägnar oss alltså åt frågan på idealnivå, men ingen verkar riktigt veta varifrån idealet kommer. Det måste vara oerhört frustrerande för dem som saken i första hand gäller. Vill någon berätta mer om hetero-idealets grund? Om man skippar bibel, biologi och framtida mobbning i skolan får man en guldstjärna!

Vi har en lång väg att gå, och det verkar som om vi ännu en lång tid ska fumla i mörkret. Hårda ord uttalas från alla håll. Kärlekslösheten blomstrar i kärlekens eller rättvisans namn. Eller i värsta fall i Ditt namn. Kärleken, rättvisan och godheten kommer att hitta sin väg. Hjälp oss att inte genom murar och hinder göra vägen längre för varandra. Herre, förbarma dig! Amen.

Läs också

18 kommentarer

  1. Simon skriver:

    Vad anser du att är goda argument mot samkönade äktenskap? Själv ser jag inga.

    • Henrik skriver:

      Hej Emma! Finland har som bekant redan en äktenskapslagstiftning, enligt vilken äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna. Medborgarinitiativet är ett initiativ till en förändrad könsneutral lagstiftning. Lagutskottet har lyssnat till tiotals sakkunniga, både sådana som är för och sådana som är emot, innan de röstade ner lagändringen. Varför tror du då att lagutskottets medlemmar inte känner till argumenten för och emot? Visst spelar de politiska aspekterna en stor roll i beslutsfattandet, det hör till demokratins regler, men att de lagutskottets medlemmar inte skulle ha tagit del av utlåtandena från de sakkunniga ser jag som att grovt undervärdera de folkvalda. Har du verkligen belägg för det påståendet?

  2. Henrik skriver:

    Emma, du är alltså själv för en förändring av den nuvarande äktenskapslagstiftningen? Så förstår jag din text. Då är det rimligt att begära att du som stöd för ditt ställningstagande presenterar åtminstone ett (1) bra argument för detta. För att använda dina ord, om du skippar det som du redan nämnde, att det känns ”oerhört frustrerande för dem som det i första hand gäller” (menar du förresten barnen eller samkönade par eller kanske någon annan?) får du en guldstjärna i kanten. 😉 Sedan kan vi försöka återkomma till de motsatta argumenten och den övriga diskussionen du efterlyser.

    • Emma skriver:

      Hej Henrik! För det första så är min text en subjektiv text. Jag menar alltså att de goda argumenten mot en könsneutral äktenskapslag är sådana till sin natur att de flesta inte känner till dem. Jag menar att jag skulle bli mycket förvånad om just de argumenten jag tycker att är goda argument skulle ha dykt upp i diskussionen. Men jag ska ta reda på om man kan få tag på dessa expertutlåtanden och få titta närmare på dem. Då kanske jag överbevisas, och i så fall tar jag tillbaka vad jag sagt.
      Du verkar anta att jag är för en förändrad äktenskapslag. Det har jag aldrig uttalat mig om. Faktum är att jag tycker att frågan är så oerhört komplex att jag därför från och med hösten på heltid kommer att forska inom området äktenskapsteologi. Jag hoppas att jag kan vara till större hjälp då jag gjort mitt arbete.

      Allt gott!

      • Henrik skriver:

        Hej igen Emma! Det var andra meningen i punkt 4 som jag tolkade så att du stödde en könsneutral lag. Vad menar du annars med ”bör få samma trygga möjligheter och begränsningar”? Du får förstås uttrycka vilka åsikter och personliga tankar du vill i din egen blogg (fattas bara annat!), men jag blir ärligt talat ganska upprörd när jag ser att kristna mer eller mindre offentligt uttrycker tankar åt det hållet. Varför? Därför att för mig som kristen är äktenskapet en helig och dyrbar gåva som Gud har lagt ner i skapelsen och som vi inte kan ändra på utan att det får konsekvenser. Men vi kristna kan väl inte tvinga vår definition av äktenskapet på andra genom lagstiftning? Nej, det kan vi inte, men äktenskapet som förbund mellan en man och en kvinna är alltså ingen specifikt kristen uppfinning, och i en demokrati kan vi därför ge goda allmänmänskliga (sekulära, om man så vill) skäl till varför det är en god ordning som bör bevaras för samhällets bästa.
        Men du kanske menade att samkönade par bör få rätt till gemensamt släktnamn och rätt att ärva varandra? Det är jag i så fall beredd att gå med på. Det kunde vad jag har förstått ordnas relativt enkelt inom ramen för den nuvarande partnerskapslagen (vad man sen vill kalla den). Det är benämningen äktenskap och rätt att adoptera utomstående barn som jag och många andra inte kan acceptera. Det har staten helt enkelt inte rätt att ändra på. Och jag är övertygad om att om alla finländare visste, att könsneutralt äktenskap automatiskt skulle innebära adoptionsrätt för samkönade par, skulle det inte vara så pass många som stöder det (ca 40% av finländarna, 46% är emot enligt senaste gallup).
        Du vill i alla fall inte ge något bra argument för en könsneutral äktenskapslag. Låt gå, då tänker jag inte heller presentera vilka argument jag tycker är goda mot en sådan lag. Jag vet förstås inte vad du anser är goda argument. Men kanske kan ett av de längsta och grundligaste av expertutlåtandena till lagutskottet, av pedagogikprofessor Tapio Puolimatka vid Jyväskylä universitet, intressera dig med tanke på det du skriver om ”heteronormen”. Han utgår i huvudsak från barnen och ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Naturligtvis med sekulära argument som man brukar i riksdagen. Inte oväntat leder hans synpunkter till en negativ slutsats för en könsneutral äktenskapslag. Också hans kritik av bristfällig forskning som förespråkarna använts sig av är intressant. I slutet hittar du också ett sammandrag i fem punkter. De egna värderingarna spelar förstås in hur tungt man sedan bedömer att de olika argumenten väger, det förnekar jag inte.
        http://www.tapiopuolimatka.net/asiantuntijalausunto
        PS. Uppskattar annars din strävan till god anda i debatten. Det där med guldstjärnan var inte illa ment, bara ett försök att lätta upp texten och diskussionen lite. : ) Allt gott!

  3. Erkki skriver:

    Det är ju lite ledsamt att det alltid är inom den religiösa kontexten som den här frågan ska stötas och blötas, och där präster och teologer får hålla tungan rätt i mun för att walk the thin line.

    Inom kyrkan har man enligt min mening under de senaste årtiondena gått en lång väg för att motivera hur den kristna etiken och läran ska hålla vilken linje man sedan än står för. Att kyrkan är beredd att i affären ge upp sin roll som offentlig vigselförrättare är ju t.ex. ingen liten symbolisk sak.

    Annat är det, tycker jag, med den sekulärt ideologiska debatten kring detta. Där seglar både förespråkande av och motstånd mot samkönade förhållanden upp, utan att vi någonsin ideologiskt reflekterar ur vilka källor och brunnar dessa motiveringar håller – och om de kommer att hålla också i framtiden. I dag fanns det 10 upplägg av argument för och 6 upplägg av argument för hos var och en av dem som röstade (medan ett sjunde upplägg betalade sin taxi).

    Om vi visste mer om de sekulära argumentationslinjer, kunde vi som engagerar oss ur kristen synvinkel i detta se om det är argumentering vi accepterar. Och om vi vill sitta i det läger vi sitter.

  4. 1970 skriver:

    En fråga som jag ställt ett otal gånger tidigare men hittills ännu aldrig fått något svar på :, VARFÖR är det ett sådant hallå just kring de hur de sexuella minoriteterna behandlas i dethär avseendet ? Jag menar- det finns ju människor som är avvikande av andra orsaker också- t ex de som har ADHD eller Aspergers syndrom( för att bara ta två exempel ) -men hur mycket spaltutrymme får dessa jämfört med de sexuella minoriteterna ? För mig är det här med homosexualitet bara en egenskap bland alla de andra vi människor råkar ha och jag har aldrig förstått varför det skall vara så´nt hallå kring just detta. Antingen har jag inte fått något svar alls eller också har den som svarat upprepat samma gamla visa; så länge det inte råder jämlikhet inom området måste de fortsättaväsnas. Jag tycker det argumentet upprepats till lust och leda vid dethär laget. Jag tycker den offentliga debatten fått en slagsida där det hela är väldigt svartvitt

  5. Ulf Särs skriver:

    De viktigaste argumenten för en jämlik äktenskapslag är Jesu ord: ”Älska din nästa såsom dig själv” och .”Vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem” Jag vill att samhället låter mig leva med min fru i ett lagstadgat äktenskap och att kyrkan välsignar äktenskapet.. Då kan jag inte vägra mina homosexuella vänner detsamma.

    • Henrik skriver:

      Ja Ulf, vad är det kärleksfulla och sanna för alla som saken berör? Det är där som åsikterna skiljer sig åt.

      • Ulf Särs skriver:

        Gud har gett oss vårt förnuft och vårt samvete för att bedöma vad som är sant och kärleksfullt. Jag har hört tillräckligt många berätta omhur de lidit av att deras kärlek, det vackraste och bästa i deras liv, betraktas som synd. Jag har senast idag i Pride-veckans regnbågsmässa mött så många som tackar Gud för att de får älska varandra i nöd och lust. Med den kunskap vi idag har, säger mitt förnuft och samvete att de homosexuella bör ha samma rätt till kärlek som vi heterosexeulla. Och samma ansvar för hur de lever ut sin kärlek, Jag är tacksam att denna insikt sprids bland allt fler både i samhället och kyrkan. Se regnbågsmässan söndag 29.6 kl 10 i TV1.

        • Henrik skriver:

          Men nu, bäste Ulf Särs, har du lämnat diskussionen ovan som handlar om lagutskottets beslut om initiativet till en könsenutral äktenskapslag. Nu talar du om synd, dvs. sexualmoral och om hur kyrkan enligt dig skall agera. Lagstiftningsfrågan handlar som jag ser det inte om jämlikhet (Europeiska människorättsdomstolen har slagit fast att den inte handlar om mänskliga rättigheter) utan om vad äktenskapet är och – framför allt – om varje barns rätt till en mor och en far. Äktenskapet har så långt tillbaka i tiden som vi känner historien i olika kulturer varit ett förbund mellan en man och en kvinna. Det har staten, som jag ser det, ingen rätt att ändra på.

          • Erkki skriver:

            Ifall äktenskapet definieras genom förmågan att få barn, borde inte då begreppet ”barnlöst äktenskap” vara en anomali? Eller borde barnskyddsmyndigheterna ha rätten att sätta i gång en process för att upplösa äktenskap, där barnen omhändertagits? Barnet har ju då upphört att ha sin mor och sin far.

          • Ulf Särs skriver:

            Äktenskapsinstitutionen har förändrats mycket genom historien. T.ex. i Bibeln känner vi äktenskap där hustrun var mannens egendom jämställd med boskap och äktenskap mellan en man och många kvinnor. För mindre än 1000 år sedan såg kyrkan 12 år som lämplig ålder för en familj att gifta bort en flicka. Ännu långt senare sågs äktenskapet som ett kontrakt mellan familjer. Så har människor genom historien med sitt förnuft och sitt samvete uppfattat Guds vilja om vad som är sant och kärleksfullt. Idag ser vi äktenskapet som ett frivilligt förbund mellan två likställda myndiga människor som älskar varandra och vill ha samhällets och kyrkans stöd för sitt förhållande och för de barn som ingår i det. Med den kunskap vi idag har om homosexualiteten som en del av vissa människors natur har allt fler kommit till att det är rätt och kärleksfullt att samhället ändrar äktenskapsinstitutionen så att den omfattar också homosexuella.

  6. 1970 skriver:

    Jag vet inte om Ulf Särs kommentar var ett försök att svara på min tidigare kommentar eller inte. Om så är fallet tackar jag för försöket -men min fråga kvarstår dockvarför skall det vara så´nt hallå just kring de SEXUELLA minoriteterna ?!?!? Så länge de sexuella minoriteternas situation får så mycket spaltutrymme som de får i medierna tycker jag inte man kan tala om jämlikhet gentemot t ex de grupper av människor jag tidigare nämnde.Denhär sidan av jämlikhet tycker jag att Ulf Särs-och alla andra med för den delen-gärna kunde fundera på.. Jag viill tillägga att ajg personligen int ehar något som helst behov av att ”omvända” (om uttrycket tillåts) någon som är homoesexuell, lesbisk eller något annat. Jag må upplevas som provocerande ,men jag upplever att den offentliga debatten kring dethär ämnet är väldigt svartvit. De olika nyanserna mellan det svart och det vita kommer väldigt sällan fram

    • Hanna E skriver:

      Till 1970:
      Att kämpa för olika sorters minoriteter och orättvisor ska vi väl inte ställa MOT varandra? Människor lyfter upp och kämpar för de orättvisor som engagerar just dem, ingen kan kämpa för allt. Jag tycker fokus hamnar helt fel om man börjar fråga ”varför skall det vara så´nt hallå just kring de SEXUELLA minoriteterna ?!?!?”. Om det engagerar många så är det troligtvis viktigt för många. Helt enkelt.

      Det hindrar ju inte de som brinner för ngt annat att kämpa för det de brinner för och jobba för att det ska få mera synlighet. Tvärtom, heja heja!

      Det finns otroligt många orättvisor och ju fler människor som engagerar sig i NÅGOT, desto bättre. Att däremot kritisera att människor engagerar sig och vill åtgärda en orättvisa leder väl ingenstans?

      • Erkki skriver:

        Nej, men det kan ju vara bra att öva sig på att prioritera. Den här frågan handlar, per definition, om vuxna, myndiga människor. Ännu för några år sedan ansåg samhället allmänt att två vuxnas kärlek ”bekräftar sig själv”, men nu får vi då vänja oss vid att den tiden är förbi och andra förväntningar gäller.

        Vi använder mycket krut på den här frågan, medan vi borde ställa den i relation till hur omyndiga, minderåriga människor utan talan far illa. Vi har skapat en bild av att Finland är färdigt när den här lagen röstas igenom i höst. Men om någonting är ”från stenåldern”, som det ibland sägs, så är det att åldringar samtidigt torkar ihjäl på inrättningarna, om inte någon anhörig står bredvid och bevakar deras intressen.

        Men du har rätt i, Hanna, att allt arbete för det goda är hemåt. Jag hoppas många går i Pridemarscherna den här helgen och de får vandra ifred. Och jag hoppas att de som arbetar för att de sällsynta fjärilarna i lunden här nära oss lyckas med sitt.

  7. Daniel N skriver:

    Jag tycker att äktenskapet skall vara för man och kvinna. Helt enkelt för att en man och en kvinna passar ihop med varandra. Äktenskapet är en institution som för människosläktet vidare genom att det ger upphov till barn. Historien och fakta har bevisat att samlevnadsformen: ”en mamma-en pappa-barn” är den mest fungerande och samhällsnyttiga. Vad jag vet har det aldrig skett att homosexuell samlevnad har orsakat barn och mänsklighetens fortlevnad. Så bland annat därför anser jag att äktenskapet bör vara reserverat för (en) man och (en) kvinna. För min del får nog homosexuella registrera sina partnerskap om de vill, och möjligen kunde man något justera de lagliga rättigheterna för dylika partnerskap. Men jag håller med Henrik om att själva begreppet ”äktenskap” per definition handlar om man och kvinna. Jag förstår inte varför samma människor som föraktar allt ”heteronormativt” och ”gammalmodigt”, samtidigt eftertraktar och ivrigt vill lägga beslag på och betydelsemässigt utvidga just en heteronormativ och gammalmodig institution(dvs äktenskap) ?? Varför räcker inte registrerat partnerskap? Om olikhet berikar borde det väl vara berikande att det finns både äktenskap och registrerade partnerskap? Istället för att alla möjliga konstellationer skall måsta tvingas in under begreppet ”äktenskap”? Detta sagt nu då endast med ”världsliga” argument. Går vi in även på de bibliska/teologiska så är det en helt annan femma. Där talar Bibeln sitt klara språk, vilket Ulf Särs också kunde notera istället för att ställa sitt i eget tycke ”upphöjda förnuft” över Guds Ord.

  8. Henrik Östman skriver:

    Erkki: Var och en förstår att ett äktenskap mellan en man och en kvinna är ett äktenskap och fyller sin unika samhälleliga funktion även om det skulle bli barnlöst. För det första är det fortfarande till sin modell (kvinna-man) öppet för fortplantning även om ett fåtal par i praktiken inte skulle få egna barn. Äktenskapet visar att en kvinna och en man passar ihop. Dessutom fyller äktenskapet, när det fungerar som det skall, också en annan unik funktion som man kanske inte tänker på så ofta: Det främjar samarbetet mellan könen i samhället. Ingenstans i samhället möts en kvinna och en man och samarbetar så nära som i äktenskapet för familjens och samhällets fortbestånd. På det sättet är det heterosexuella äktenskapet faktiskt mer ”jämlikt” (50% kvinna, 50% man) än andra konstellationer som t.ex. ett samkönat par (100% män eller kvinnor)!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *