Hade i planerna att skriva något om mat eller recept, men eftersom jag redan förra veckan skrev om grynkorv och veteöl så är det ebb i receptkassan.
Därför tänkte jag skriva om något som blir aktuellt för många när sommarlovet börjar. Man har mitt i allt mera tid för sin äkta eller oäkta hälft och det kan skapa viss friktion i kommunikationen. Konstigt nog tycks antalet påbörjade skilsmässor pika efter sommarloven. Eftersom det är tråkigt att fira sina hårt förtjänade semesterdagar med att vara oense, tänkte jag här dela med mej ett gratis tips.
Frun och jag har i misstag kommit på ett trix som tycks fungera för oss. Vi diskuterar tråkiga och vardagliga saker som sannolikt leder till meningsskiljaktliget på ett annan språk än vårt känslospråk. Känslospråket är i de flesta fall ens modersmål eller om man är två-eller flerspråkig så är det antagligen det språk mamman talat åt en som liten. Med detta språk man man bäst utrycka känslor och tolka nyanser etc. I både fruns och mitt fall är det svenska, så vi för dessa diskussioner på finska eller engelska, nån gång även latin. Frun på riktig latin och jag på Asterix-latin..
Som vi resonerar är det dumt att använda det vassaste och mest nyanserade språket man har till att diskutera vem som skall byta kakiblöja kl 3 på natten. Det brukar sällan leda till något produktivt. Om man däremot gör det på ett språk utan känslor kan man diskutera själva saken utan att behöva tolka nyanser. Vi talar båda finska och engelska på en nivå som gör att det inte blir missförstånd, men känslorna saknas. Om man håller ett dramatiskt anförande på engelska låter det närmast som en replik från någon film, så det tas sällan på allvar
.
Genom att använda andra språk till vardagliga och små meningsskiljaktigheter, vilken man som småbarnsfamilj har flera gånger dagligen, kan man sedan spara känslospråket till när det verkligen behövs.
Nu skall jag återgå till grynkorv och veteöl. Glad midsommar.
