Andetag

Satt idag och funderade på vad jag skulle skriva om, men efter ett besök till parken är det problemet löst.

Dottern klättrade i en ställning för stora barn, alltså en ställning där man måste ha lite koordination och mod för att komma över vissa ställen. Brevid oss var två familjer där den ena familjen (till synes) hade två pojkar. När den ena sonen inte vågade klättra över ett svårt ställe sade pappan lite lättsamt, men dock på allvar:  ”jag borde säga till dej som farfar sa till mej när jag var liten: skall vi hämta klänningen, när du inte vågar klättra här?”

Som tur hörde inte min dotter denna galenskap, vilket var bra på många plan. Inte minst för den stackars pappans välmående, då jag i så fall antagligen inlett handgemäng.

Alltså hur i fridens namn tänker man när man säger sådant? Det är inte 1950 längre. Efter moget övervägande kom jag fram till en idé jag tänkt på tidigare. Kanske kunde det finnas en kurs för pappor som endast har söner?

När man blir pappa till en dotter öppnas en helt ny värld av de mest underliga attityder, fördomar och hinder som flickor får möta dagligen. Och detta i ett av världens mest jämlika land! Själv var jag helt ovetande om att denna problematik existerade ända tills jag insåg att min dotter inte behandlar på samma sätt som jag. Eftersom jag ser henne som min avbild (då hon tyvärr lite liknar mej) så reagerar jag mycket starkt på sådant.

För tydlighetens skull bör understrykas att jag inte talar om könlöshet eller att könsroller med våld skall suddas ut, jag talar om att könet inte är det som skiljer på människor.  Människor har olika styrkor och svagheter, och i detta fall var klättrandet min dotters styrka och pojkens svaghet. Han är säkert bra på något min dotter är sämre på, men det är inte klädselrelaterat. Attityder går i arv och när man saknar ett bredare perspektiv så ger man sitt snäva perspektiv i arv.

Mitt syfte är inte att beskylla, utan att hjälpa ovissa människor med ett problem som är ganska pinsamt att det ens existerar. Som sagt, jag var helt ovetande om den obalans som existerar mellan könen enda tills jag fick en dotter.

Kursen, eller rättare sagt informationstillfället eftersom män inte går på kurser, kunde eventuellt vara en del av den familjeförberedelsekurs som ordnas för blivande föräldrar. Men då får vi hoppas på att tidsplaneringen är bättre än när vi väntade på vårt första barn. Vid den tiden var det någon influensa på gång (fyll i med valbart djur för influensa, då jag redan glömt vilket), så alla på familjecentret var upptagna med vaccinationer. Därför inhiberades 4 av 5 gånger och på den femte gången gick vi igenom hela kursens material på en kväll. Kan ärligt talat säga att jag inte minns så mycket av den kursen.

Men, på sätt eller annat måste vi få slut på detta trams om att könet är avgörande för vilka färdigheter man har. Annars ärver vargen.

Den sista meningen är en ”rolig” ordlek. Om du kommer på den kan du gärna posta svaret nedan…