En god granne betraktar min dotter som är på ett intensivt humör och konstaterar att hon ”far fram som ett Jehu”, dvs. far fram med en rasande fart. Uttrycket låter som en hälsning från äldre tider. Man förstår kanske innebörden, men orden eller i detta fall personen ”Jehu” är fullständigt obekant för en.
Häromdagen fick jag ändå tack vare en annan bok en vink om uttryckets ursprung. Det härstammar från Bibeln. Jag söker vidare och finner att Jehu var kung över nordriket Israel ett antal år under 800-talet före vår tideräkning. Enligt boken Judisk historia var han en ”energisk rebelledare”. Energisk i synnerhet i att döda. Det är ingen munter historia och Jehu är inte ensam – Gamla testamentets Kungaböcker innehåller en hel del av denna ”energi”. Min läsning av kungaböckerna har bl.a. av dessa orsaker varit mycket selektiv.
De mörka händelserna kring Jehu till trots fascineras jag av att någon snart 3000 år efter sin död gör sig påmind i min vardag. När jag väl fått tag i ledtråden om Jehu får det mig också att öppna Bibeln och läsa mer, läsa bibelböcker jag hoppat över eller läst mycket slumpmässigt. Det får mig att gräva i bokhyllan och kanske hitta en bok som hjälper mig att förstå mera om just den tidsperioden, det samhället, den bibelboken, den gestalten eller den gudsbild som förmedlas.
Bibelläsningsplaner eller dylikt i alla ära – det som inspirerar min bibelläsning mest är när Bibeln påkallar min uppmärksamhet i vardagen och lockar mig till läsning. Utmaningen – tror jag – är att ta tag i de ”lockbeten” som finns.
