Andetag

”Krama skrynklig hand eller chatta med konfirmand?” – så lyder ett av de motsatspar kring vilka kyrkan valt att bygga pr-kampanjen Tro på det goda vars syfte är att öka medvetenheten kring församlingsvalet.

”Krama skrynklig hand eller chatta med konfirmand?”- motsatsen är given och det står klart att vi måste välja antingen eller. Självklart skulle en satsning på ungdomen vara ett hot för den verksamhet som riktar sig till äldre församlingsmedlemmar, inte sant?

Vill ni veta en hemlighet? Ska jag vara ärlig tycker jag utomordentligt illa om att just det här motsatsparet kom med. Det insinuerar att här finns ett val som behöver göras. Men, samtidigt måste jag erkänna att det är bra att det kom med.

I mitt församlingsråd är jag den yngsta medlemmen. Jag är 28 år gammal. Jag vill gärna bevaka ungdomarnas och de unga vuxnas intressen och resten av rådet verkar uppfatta det som viktigt att dessa uppmärksammas. Men, jag är 28 år gammal.

Det innebär att jag är fruktansvärt mycket äldre än de vars intressen jag gärna skulle bevaka. De som påverkas av beslut som rör ungdomsverksamheten är många gånger så unga att de inte kan rösta i val, än mindre ställa upp. Det är ett problem.

Detta problem leder i värsta fall till att mosättningar mellan unga och gamla uppstår och de äldre med en mer omfattande intressebevakning utgår som segrare. Om de unga dessutom på kuppen förlorar något de uppfattar som viktigt finns risken att de upplever att de inte kan påverka, blir desillusionerade och lämnar församlingen. Det är inte så bra om vi vill bygga kyrka.

Som medlem i NAVI – gruppen[1] som jobbar med att stöda unga kyrkliga beslutsfattare har jag haft anledning att fundera en del på hur min kyrka ska se ut. Den ska vara ett ställe där vi gör tillsammans men där det också finns något för alla och alla känner sig välkomna. En grupp ska inte prioriteras på en annans bekostnad och alla ska känna sig lika värda.

Faktum är att ungdomar inte alltid gör det. De kan till exempel känna att de får finnas i församlingen bara så länge de inte stör andra, äldre, sådana som enligt någon är viktigare. Unga känner också ofta att de inte kan påverka, att ingen lyssnar på dem och att de inte vet vem de ska rösta på i församlingsvalet.

Imorgon ska jag tala om hur vi kan aktivera ungdomar, få dem att ställa upp och att rösta i församlingsvalet. Jag har inget klart svar, bara en del idéer. Den som känns viktigast just nu är att vi i församlingarna och i råden har en skyldighet att visa att vi tycker det är viktigt att unga ställer upp. Att vi istället för att bygga trösklar och predika behovet av erfarenhet hyvlar ner dem och lovar stöd – varför inte någon form av mentorskap – för de unga som a) ställer upp och b) blir invalda.

Det som oavsett står klart är att, om kyrkan fortsättningsvis ska varar relevant för dess medlemmar behöver vi unga väljare och beslutsfattare som är med och bygger dess framtid.

Vad tror du att kyrkan kunde göra för att nå ut till de unga? Och om du själv identifierar dig som ung; vad kan vi göra för att just du ska vilja vara med?