Vardagstro och söndagstvivel

Andetag,Församlingsval

”In till mässan eller ut bland massan?”

23 apr , 2014, 18.29 Emma Audas

 

mittgång2Den frågan ställs av självaste församlingsvalet i en av dess slogans.
Måste vi välja?

Och nej. Det måste vi så klart inte. Det har nog ingen påstått. Jag tänker att vi inte borde kunna klara av att göra det ena utan att också göra det andra. Om vi klarar av att fira mässa utan att sedan gå ut till massan, då tror jag att vi firar mässa på fel sätt. Och jag tror att om vi är ute bland massan men aldrig samlas till mässa, så vet vi inte vad vi gör där ute bland massan.

Min kristna tro är utan konkurrens det som påverkar hur jag lever mitt liv absolut mest. Men jag hävdar bestämt att den är mer än etik. Jag blir inte en del av kyrkan genom att köpa ekologiskt, hjälpa tanter över vägen eller öppna mitt hem för bostadsbehövande. Jag kanske tjänar Gud och min medmänniska, men en del av kyrkan blir jag automatiskt inte. Det skulle ju vara hemskt om vi hävdade att folk vore en del av kyrkan (även mot sin vilja!) för att de gör gott.

Nej, en del av kyrkan blir jag genom att bekänna tillhörigheten. Och det gör olika människor på olika sätt. För mig kom det så konkret till uttryck i söndags då jag ledde påskdagens festgudstjänst. ”Kristus är uppstånden!” fick jag hälsa min församling, för att få ett ”Ja, Han är sannerligen uppstånden!” till svar. Och jag tänkte när jag stod där att jag är beroende av det där mötet. Jag är beroende av att tillsammans säga vem vi är, vad vi vill och vad vi längtar efter. Jag är beroende av att min tro inte är något som bara finns inom mig och som ska andaktas eller mediteras fram. Nej, min tro lyser med sin närvaro så fort jag möter mina bröder och systrar.

Kanske det är det här Jesus talar om då han säger att ”Där två eller tre är samlade i mitt namn så är jag mitt ibland dem.” Oftast hänvisar vi till de orden då vi vill betona att Jesus nog är med oss då vi samlas för andakt och gudstjänst. Men kanske Jesus hade fattat det där; att vi lever och andas vår tro just då vi möts, och att Han också får träda fram allra tydligast i vårt möte med varandra.

I kyrkan påminner människor mig om vem jag egentligen är – för det händer att jag glömmer.
I kyrkan påminner människor mig om vad jag egentligen vill – för det händer att jag glömmer.
I kyrkan påminner människor mig om vad det verkligt eftersträvansvärda är – för det händer att jag glömmer.
I kyrkan påminner människor mig om vem Gud är – för det händer att jag glömmer.

Jag tror att vi ska ut till massan. Men jag tror att det är från mässan vi ska sändas ut. Åtminstone jag.
För annars händer det så lätt att jag väljer att slösurfa istället.

… tänkte jag en tidig onsdagskväll i april. Hur tänker du?

Läs också

3 kommentarer

  1. Daniel Jakobsson skriver:

    Jag tänker så här: Jo, visst måste vi lite välja. Mässan som den ser ut i dag i vår kyrka är väldigt resurskrävande, den kostar en massa pengar med alla anställda och med kostnader för att hålla kyrkobyggnaderna i gång. Nånstans måste vi skära ner och mässan är en av de sakerna som vi borde behöva våga ifrågasätta inför en fattigare framtid.

    Jag håller med dig om att tillhörighet är superviktigt för kyrkan, gemenskap likaså och bekännelse. Men jag är osäker på om mässan generellt sett är det bästa sättet att uppnå det här? I mitt fall är det inte alls så. kanske det vore roligare att vara präst. Jag har ju varit rockstjärna och vet att mötet med en publik är magiskt. Men alla kan ju inte vara präster (eller?). Men nä. jag tror inte det skulle hjälpa. jag tycker ändå att mässan är trist. Mest på grund av språk och kultur, men det finns även nått grundläggande fel i den teaterliknande formen med åhörare och aktör. Interaktionen saknas (förutom då alla gör samtidigt så som de är tillsagda…)

    Jag fattar att det finns ett teologiskt tänk i att göra församlingsmedlemmarna identitetslösa i mässan, att man ska ”ikläda sig kristus” och bli ett. Men nja.. .jag vet inte… är det verkligen det som det betyder? Att vi är kyrka på bästa sätt när vi alla gör exakt samma sak?

    Det där bibelordet är jag lite allergisk mot sen nån bad mig läsa det i sin kontext. Det handlar inte om andakt eller gudstjänst och det förklarar en hel del. Varför skulle Jesus vara mer närvarande när vi är samlade i hans namn???

    Nu ska jag inte bara gnälla utan också vara konstruktiv.
    Jag vet att mässan är viktiga för flera personer. Men det skulle absolut gå att samordna gudstjänstbesökandet smidigare. En vanlig söndag firas det mässor i massor av halvtomma kyrkor. Det skulle kunna samordnas. Så kunde vi fundera på andra sätt att mötas som kyrka istället.

    Möten mellan kristna behöver inte vara tråkiga.

  2. Paula skriver:

    Bra sagt, Daniel!

    Jag tycker att det vore märkligt att grunda kyrk-tanken i mässan, då de flesta människor nu helt tydligt anser den vara irrelevant. Annars skulle de ju komma. Jag håller med att kyrkan bildas i människornas möte med varandra, i gemenskap. Men jag upplever ingen gemenskap i mässor, även för mig är de som teaterföreställningar där man ser anställda göra saker men man får ingen kontakt till de andra som sitter i bänkraderna. Även vid eventuella kyrkkaffet brukar folk sitta med de som man redan känner.

    Gemenskapen skapas där jag just hjälper tanten över gatan, kanske pratar med henne, besöker och äter en kaka tillsammans. Och när jag delar livet med vännerna. För mig är kyrkan människorna, inte byggnaden eller mässan. Inte prästen eller liturgin.

    Jag har varit med i flera församlingar där det har känts meningsfullt att besöka gudstjänsterna. Då har det alltid varit för att jag där träffade folk som jag träffade även utanför kyrkan. Kom det nya besökare så hälsades de inte bara av de anställda utan av alla som var i kyrkan. Man satt inte ensam eller bara med de som man redan kände väl under kyrkkaffet. Och under veckan träffades man i hemmen eller i andra ställen. Hade vi bara träffats i kyrkan på söndagar hade det varit svårt att verkligen vara en församling.

    • Paula skriver:

      Ett tillägg: Det har för mig alltid varit mycket mer givande att gå i kyrkan då jag har fått aktivt delta i gudstjänsten – oftast predika. Jag tycker att det är viktigt att följa Bibelns råd i att alla har något att ge. Att bara sitta på bänken och inte få dela av det som jag har fått av Gud känns frustrerande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *