Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Får man cykla på långfredagen?

19 apr , 2014, 09.02 Markus

 

Min plan var att skriva vad jag tänker om påsken, men det visade sig ganska svårt eftersom jag inte har väldigt strukturerade tankar om just påsken. Det finns naturligtvis ett antal barndomsminnen, men de är inte särskilt djupgående de heller. Av barndomsminnen finns det två som är starkare än andra.

Det första är att när kyrkokören kom till oss efter påsknattens mässa serverades det en rulle där en blötlagd surskorpa fyllts med någon färskost el.dyl. Egentligen tyckte jag inte om rullen, men åt naturligtvis med god aptit. Det andra minnet är när finska kyrkoherdens pojke och jag cyklade jättelångt på långfredagen, fast vi egentligen inte borde ha farit alls på någon cykeltur. I hans hem fanns en mera traditionell tolkning av vad som fick göras på långfredag, och att åka på en rolig cykeltur ingick nog inte i det. Kanske vi också hade så, men det har jag inte minne av.

Cirkeln slöts väl igår, då avkomman ville gå ut och cykla och jag hittade på ett svepskäl varför vi inte skulle göra det just då. Inte för att jag tyckte att man inte fick cykla på långfredag, utan för att jag satt vid datorn och hade något viktigt för mej. Kanske är det så att de olika begränsningar som funnits för vad man får göra på långfredag har uppkommit för att ge föräldrar en lugn dag innan påskstöket börjar?

Påsken är en tacksam högtid, för det finns mindre förväntningar på den än på t.ex julen. Därför ser man ofta fram emot påsken som en välkommen paus i vardagen, speciellt nu när jag äntligen lärt mej att äta lamm. Memma äter jag fortfarandevis inte, eftersom mat omöjligen kan se likadant ut på vägen in som på vägen ut.

Om jag skulle bruka gå till kyrkan skulle påsken vara en mera sannolik högtid än mången annan. Inte egentligen för att fira kyrkoårets höjdpunkt utan för att man helt enkelt har mera tid än under t.ex julen. Nu vill jag inte förringa kyrkoårets höjdpunkt, men den är mera abstrakt för många av oss än julen. Att fira någons födelse är på något sätt lättare än att fira någons plågsamma död och sedan uppståndelse från det döda. Det blir lite svårbegripligt eftersom man kommer in på detta med odödlighet och treenighet, och det är inte helt okomplicerat.  Men, vi tar det en annan gång.

Glad påsk!

 

 

 

 

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *