Det finns en fantastisk bok som heter Huset som Proust byggde. Det är en essäsamling om 200 år av fransk litterär modernism. Det är kanske en av mina favoritböcker. Åtminstone är det en bok jag väldigt ofta tänker på. Det symboliska hus som titeln syftar på – jag minns inte e x a k t hur bokens författare Kristoffer Leandoer formulerade sig, men det som följer är en kompetent minnes-gissning – är den modernism som fick en slags kulmen och nystart i och med Marcel Prousts monumentala roman På spaning efter den tid som flytt. Proust var fascinerad av traditionen att bygga katedraler. Stora, helhetliga och komplexa byggnadsverk. (Kanske var hans roman ett försök till en litterär katedral.) Notre Dame stod som föredöme som en slags allkonstverk, ansåg Proust.
Men jag tänker nu vidare lite grann. Att bygga hus. Katedraler. Det är ju intressant. Ett svårt och omfattande projekt. Lite grann som att bygga kyrka, kanske. Och hur skulle det hus eller den katedral se ut som Jesus skulle bygga? Jag vet inte. Stor, ljus, komplex men ändå enkel och transparent (ett överanvänt modeord), så ser jag den framför mig.
Jag ska tillbringa påsken i Paris med min flickvän. Kanske ska jag alltså tänka lite extra på Jesus som katedral-/kyrkobyggare när jag besöker Notre Dame. Och: var passar jag som byggbit in i den globala kyrkan?
