Tidvis brukar t.o.m. jag tänka på viktiga saker. Denna vecka har jag tänkt mest på den amerikanska TV-serien How I Met Your Mother (eller HIMYM, som vi insatta kallar den) , och det är viktigt för mej. Alla människor behöver någon form av andrum och HIMYM har varit det för mej. Av någon, för mej själv okänd orsak, har serien varit viktig för mej. Serien är inte direkt verklighetsbaserad eller relaterad till mitt liv, men den är tills vidare den enda orsak varför jag kommit flera timmar sent till jobbet och startat extra tidigt hem. Detta har hänt då jag strecktittat på någon säsong och känt mej oförmögen att lämna datorn.
Vi försökte med frun titta på säsong 9 (den sista säsongen) från stora TV:n, men det var helt fel stämning. Serien skall ses från pekskärm eller dator liggandes i sängen, gärna ett klockslag då man egentligen borde sova för man vet att om inte så många timmar är det väckning. Därför valde vi att inte se på de sista 6 avsnitten förrän sista avsnittet kommit ut, och så strecktittade vi dem en sen kväll här i veckan. Vi slog på stort med choko, chips och läsk och hade dessutom tur med att ingen avkomma vaknade och krävde uppmärksamhet.
Slutet på serien har diskuteras livligt och jag hör till falangen som anser att slutet var bra. Kanske därför för att jag nästan alltid anser att resan är viktigare än själva målet.
Det finns nog inget allvarligt eller djupt att hämta från detta, men noterade (OBS! SPOILER ALERT, så läs inte vidare om ni inte sett slutet) att Barneys reaktion till vad det innebär att vara far till en dotter är likadan som min egen. Man blir uppmärksammad om hur det andra könet är olika och att man får ett ganska starkt behov av att beskydda henne från allehanda nollor.
Skall skriva mera om HIMYM nån annan gång, när jag kommit på något fiffigt. Nu några ord om psalmer och rättsväsendet. Jag har försökt hitta på internet en text där stackars Tuomo Puumalainen de facto sagt att han anser att ”Den blomstertid nu kommer” (eller ”DBNK”) inte skall sjungas i kyrkan. Har ännu inte hittat.
Det han däremot sagt, när han tillfrågats, är att DBNK är en psalm, vilket jag tycker att är ett relevant argument. Psalmer är religiösa och om man känner till hur mycket tid, kaffe och dag-och resetraktamenten det går åt för att bestämma vilka sånger som får komma med i en psalmbok, så kan vi god orsak anse att DBNK är en för den finska ev.lut kyrkan relevant psalm. Därmed har den en direkt religiös anknytning. Den är naturligtvis också anknuten till våra seder och traditioner, men jag har alltid svårt med argumentering som baserar sig på resonemanget ”vi skall göra såhär, för såhär har vi alltid gjort”. Som sagt, om ni hittar en text där Puumalainen explicit förbjuder denna psalm, så skulle jag gärna läsa den.
