Ju mer jag tänker på saken, desto mindre användning har jag för uttrycket ”att göra sitt bästa”.
När gjorde jag senast mitt bästa? Ingen aning, faktiskt. Och ändå använder människor det lätt som en självklar måttstock på vad som är acceptabelt. ”Bara du gjorde ditt bästa, så!”
Men nej, jag gör sällan mitt bästa. Trötthet, lättja, ovilja, brist på motivation, sorg, ångest, nedstämdhet, roligare saker att göra… En massa grejer kommer i vägen mellan mig och mitt bästa.
Dessutom blir jag stressad av det som andra säger för att vara tröstande: ”Gör ditt bästa, bara!” Aaaagh! Måste jag?
Så jag har för några år sedan bytt syn på det där ”sitt bästa”. Till att göra sitt bästa hör också trötthet, lättja, ovilja, och allt det där andra. Till att göra sitt bästa räknas också alla faktorer som mänskligheten inom oss bidrar med. Så det har i sin tur lett till att jag faktiskt väldigt sällan använder det där uttrycket. Det betyder nästan ingenting för mig längre.
… men så märker jag att jag tänker att jag vill göra mitt bästa vad gäller att vara präst. Och jag vill göra mitt bästa vad gäller att älska den man jag om några månader ska lova att leva allra närmast. Och jag vill göra mitt bästa vad gäller att vara en bra vän, en sådan som mina vänner behöver. Och inget annat lättillgängligt uttryck verkar lika bra kunna beskriva den där innerliga intentionen och viljan.
Så ja. Kanske det ändå fungerar. På något plan.
När gjorde du senast ditt bästa?
