Jag står framför butikshyllan och låter blicken långsamt vandra från mjölkpaket till mjölkpaket. Till sist stannar jag vid två alternativ, som nästan teatraliskt står lutade mot varandra. 0,89 och 1,79.
Jag brukar handla ekologiskt, men min ekofasta är denna: Jag måste ta eko om det finns. Om jag inte har råd med eko, så har jag inte råd alls. Jag måste försöka planera mina inköp så att jag sköter dem i butiken där det finns en ekologisk version av min frukostyoghurt. Jag måste försöka äta sådant som går att hitta i ekologisk form.
Jag tror att ekologisk mat inte är dyr. Jag tror att ”vanlig” mat är för billig. Jag tänker att ekomaten kostar det som mat borde kosta, dvs om producenter och arbetare fick den lön de förtjänar. Och för mig spelar de där centen en stor roll. Så det är nära till hands att jag skulle tänka att jag inte har råd. Men äta måste jag ju, så det leder till att jag inte har råd med nya byxor direkt ett par går sönder eller biobiljetter och goda viner så ofta jag skulle önska.
Men jag förstår också att det här är en lyxfasta. Det finns självfallet människor som knappt har råd med o-ekologisk mat fastän de aldrig ens drömmer om splitternya jeans. Men jag har råd med ekologiskt, men måste till följd av det välja bort annat. Det i sin tur är positivt, eftersom miljön gråter glädjetårar som vattnar jorden då jag inte kan konsumera en massa skräp.
Kanske vi lever i en illusion, tänker jag. Vi tror att vi lever i ett välfärdssamhälle där vi har råd med vardagslyx, inredning, mode och ny bil så fort den vi har inte längre får dem vi erbjuder skjuts att säga att den doftar ny. Men kanske vi inte har råd? Kanske någon annan betalar mellanskillnaden mellan den ”vanliga” maten och den rättvisa maten? Och de betalar inte bara skillnaden med pengar (för det har de sällan), utan med hälsa och liv.
Ibland sägs det att den kristna friheten inte är att göra vad man vill, utan är friheten att välja det rätta,
också då det är obekvämt.
Så vi måste kanske ställa oss frågan: Har jag verkligen rätten att inte välja de mer etiskt producerade varorna? Och vem ger mig i så fall den rätten?
Och hur motiverar jag för mig själv att jag inte behöver välja det mindre onda?
Vi fastar för att lära känna Gud bättre. Genom att ta in någon eko-del i fastan så påminns vi om att vi är en del av den skapade världen med ansvar för den och alla i den. Så kom med i min ekofasta, om den passar dig! Det kommer inte att vara så roligt och mysigt, men det kommer att vara bra.
Pst. En del tycker att man inte ska prata om fasta, eftersom det ju inte är något man ska ”skryta” eller tävla med. Och, nej, det ska man så klart inte. Men på Jesu tid var det självklart att man fastade, och då kanske det viktiga för kyrkan handlade om att påpeka att man fastar för anden och inte för anseendet. Men idag tycker jag att kyrkan har en viktig uppgift i att just visa på fastan; att den finns, att den är viktig, att den förändrar.
Så våga prata fasta! Nu kör vi!
Under studietiden tänkte jag att jag ska köpa ekologiskt sedan när jag är rik. För några år sedan insåg jag att jag nu är så rik att jag har råd att välja ekomjölken. Men det finns en smärtgräns, nog, och ibland blir jag bara snål i butiken. Jag har också tänkt att maten är för billig på bekostnad av djurens och naturens välmående. Bra tänkt det där med att ekopriset är det verkliga priset. Tack.
Va, är den finska ekomjölken så dyr!?!I Sverige där jag köper min mjölk skiljer det en krona eller två, båda ligger runt en tia iallafall. Tycker här generellt att prisskillnaden minskat en hel del under de år jag bytt till mer ”eko”. Samtidigt som utbudet på eko ökat stort. Intressant om det skiljer mycket i pris och utbud, ska researcha lite vid nästa resa till Finland… 🙂
Jag köper redan det mesta ekologiskt, och tittar inte så ofta på prisskillnaden mellan ekologiskt och icke-ekologiskt när det gäller varor jag handlar ofta eller varor där jag inte alls kan tänka mig att köpa den icke-ekologiska varianten. Det här handlar förstås om att jag tycker mig ha råd att äta ekologisk mat, en kombination av dels min ekonomiska situation för tillfället och dels min vilja att prioritera ekologisk mat framom icke-ekologisk.
Nå, det jag tänkte komma till var det här: I går när jag handlade mat efter att ha läst det här blogginlägget hände det ibland att jag faktiskt tittade efter vad de icke-ekologiska varorna kostade. Till min förvåning upptäckte jag att t.ex. bananerna hade samma pris oavsett om de var ekologiska eller inte. Och prisskillnaden mellan strimlat ekologiskt nötkött och strimlat icke-ekologiskt nötkött var förvånansvärt liten. Med tanke på att det fanns förpackningar av det ekologiska köttet som dessutom var nedsatta med 30 % pga att sista förbrukningsdagen inföll om ett par dagar kom jag billigare undan när jag valde ekologiskt.
Jag är fullt medveten om att alla inte har ekonomisk möjlighet att välja ett dyrare alternativ, men jag skulle gärna utmana mina medvandrare att faktiskt titta på priserna innan man väljer bort den ekologiska produkten. det stämmer att den ofta finns, däremot stämmer det inte att den alltid finns och att den alltid är stor.