Andetag

Tackar du för maten? Ber du bordsbön? Jag gör det ibland, oftast tyst för mig själv, men jag tror att jag skulle vilja göra det mera tydligt, ändå har det inte fallit sig naturligt. Jag vet inte exakt varför. Denna önskan har vuxit sig starkare sedan jag själv fått barn, kanske för att det känns viktigt att ge böner vidare. Själv har jag vuxit upp med att sjunga till bords – ”Glädjens Herre” – på söndagar. I vardagen med ettåringen avslutar vi måltiderna med ett ”ta-ta” (tack-tack).

Oftast är det ändå någon form av sång eller trall under måltiden i vårt hem. Jag har funderat om det betyder att ”vi leker vid matbordet”? Hos oss har sången kanske främst blivit ett verktyg som hjälper den lilla att äta vidare, men jag tänker också att sången förgyller matstunden.

Den mest populära sången startar utifrån dotterns Ikea-tablett. Här är det jordgubbarna som är på picknick. De omges av en mask, en fjäril, en snigel och några myror. Vi brukar berätta berättelser utifrån tablettens bild. Hur det nu kommer sig har sången ”Den gråa masken som kryper i mull” fått bli sången för masken på tabletten. När dottern pekar på masken är det alltså tid för sång!

Jag minns bara de två första verserna, men häromdagen när jag åter sjöng om de små på marken förstod jag att vi med den här sången inte alls är långt borta från bordsbön och välsignelse, utan att vi gör skapelseteologi vid köksbordet. Det var en glad upptäckt.

Den gråa masken

Den gråa masken som kryper i mull jag ska inte trampa på.

Jag går så försiktigt för sniglarnas skull och myran som bär sitt strå.

Och fjärilns vinge och blommans blad jag ska inte riva itu.

För nog kan en fjäril få känna sig glad i solen som jag och du.

När trasten tystnat och solen gått ner, jag ligger med fönstret på glänt.

Och knäpper ihop mina händer och ser på stjärnan som Gud har tänt.

För alla sjuka och ledsna jag ber: O, sänd dem ett sommarbud,

en fågel, en blomma, en stråle av sol och låt dem bli glada, Gud.

Text: B G Hallqvist & Musik: P-E Styf