Idag är det söndag, år 2014.
Här kommer en hälsning från 150-talets söndag, det är Justinus som berättar och ger oss en av de äldsta beskrivningarna av hur en kristen gudstjänst gick till:
”På den dagen som är uppkallad efter solen samlas alla, både stads- och landsbygdsbor. Apostlarnas hågkomster eller profeternas skrifter läses så länge tiden medger. Sedan när uppläsaren har slutat, håller föreståndaren ett tal, i vilket han manar och uppfordrar till efterföljd av denna goda undervisning. Därefter står vi alla upp och ber. När vi avslutat bönen… bärs bröd, vin och vatten fram, och föreståndaren uppstämmer böner och tacksägelser så mycket han förmår. Folket stämmer in med sitt Amen. Det som tacksägelsen uttalats över delas ut och tas emot av alla, och man sänder ut det till de frånvarande genom diakonerna. De som äger något ger frivilligt vad var och en vill av det de äger. Det insamlade lämnas till föreståndaren, som använder det till att hjälpa faderlösa och änkor, sjuka och nödlidande, men även fängslade och främlingar som vistas där. Kort sagt, man vårdar sig om alla behövande. Denna sammankomst som är gemensam för alla håller vi på den första dagen, den dag på vilken Gud skapade världen i det han förvandlade mörkret och omdanade materien, och eftersom det är den dag på vilken Jesus Kristus, vår Frälsare, uppstod från de döda.”
Mycket känns igen: textläsningar, predikan, böner, nattvardens måltid, men jag fäster mig vid att diakonin kopplas så starkt till gudstjänsten. Kunde det synas ännu mer i 2010-talets gudstjänst? Hur? Idéer?
