Andetag

Jag har under senaste veckan tänkt på de stunder av ställningstaganden som jag har ställts inför under min trosresa. Jag tänker nu berätta om fem av de tydligaste händelserna.

• Jag döptes när jag var några månader gammal. Jag har inte hittat något statistik, men har nog inte helt fel när jag säger att det var nog normen på den tiden i Finland att barnen blev döpta och således medlemmar i den lutherska kyrkan. Efter dopet hade varken jag eller någon annan i familjen någon närmare kontakt med kyrkan eller Gud.
• När jag var 14 år gammal konfirmerades jag tillsammans med några av mina klasskamrater och resten av konfirmationsgruppen. Konfirmationstiden tog mig på inget sätt närmare kyrkan, och det var inget som lockade mig att komma in i dess verksamhet. Ändå konfirmerades jag, det fanns inte som ett alternativ att man skulle fundera över om man skulle göra det eller inte. Jag följde strömmen.
• Året efter konfirmationen funderade jag mycket över religion och Gud. Jag läste i min konfirmationsbibel och försökte be till Gud. Mitt sökande ledde till insikten om att det inte finns någon gud, och som 16-åring bad jag om min mammas underskrift för att få gå ut ur kyrkan. Därefter identifierade jag mig som en ateist.
• Som 21-åring, fortfarande ateist men väldigt intresserad av olika religioner och sätt att se på livet, träffade jag några kristna som jag blev vän med. Så småningom ville jag veta om det låg någon sanning i det de trodde på, och med hjälp av vännerna bad jag till Gud om att få en tro. Till min stora förvåning vaknade jag nästa morgon och märkte att tron fanns i mig, som om det aldrig hade varit på något annat sätt. Jag blev en bekännande, brinnande kristen och hela livet förvandlades, i gott och ont.
• För fem år sedan, efter ett antal års teologistudier och ett jobb i församlingen, märkte jag att min tro hade försvunnit, kontakten till Gud borta. Jag sökte, bad, försökte men inget hjälpte: Gud hade lämnat mig. Det tog kanske ett år att acceptera läget, men sorgen finns kvar.

Av de här fem händelserna var det i två fall någon annan som tog beslutet för mig, och i de resterande tre kan jag inte med säkerhet säga om det var jag eller Gud som gjorde det. Det kanske var Gud som initierade och jag som tog emot eller accepterade, eller kanske var det bara jag hela tiden.

Vem har tagit dina beslut i ditt förhållande till religion, kyrkan och Gud?

Mitt (riktiga) dop, december 2000.