Vardagstro och söndagstvivel

aktuellt,Andetag

Upp till bevis, kärleken!

21 feb , 2014, 12.15 Emma Audas

 

Tusentals kommentarer strömmar in med tyckande i äktenskapsfrågan. En del är sakliga, andra är allt annat.

Så, hörni, det är nu det gäller: Det är nu som vi ska ta kärleksfrågan från teoretisk principnivå till praktisk, mellanmänsklig nivå. Det är nu som vi alla ska låta den där kärleken som enligt så många som deltar i diskussionen är det högsta goda bli kött. Den ska bli verklig. Den ska bli påtaglig.

Vad du än tycker i frågan så argumenterar du antagligen utifrån ord som sanning, kärlek, rättvisa… Ingenting är mer viktigt än de här orden. Så försök att nu älska dig genom diskussionen. Se människan bakom åsikten.

Eller kanske ännu viktigare: Inse att du inte ser människan. Du vet inte tillräckligt om honom/henne för att kunna döma. Du vet inte vilka erfarenheter som format åsikten. Om du tycker att ditt synsätt är självklart så borde du ju, då någon annan uppenbarligen tycker annorlunda, inse att ditt synsätt inte är fulländat eller heltäckande. Någon annan står för en åsikt du bara inte kan begripa att någon har! Och där har vi det igen: Du kan inte begripa.

Så fortsätt stå upp för din åsikt. Kämpa högljutt om det är det du vill! Men om du är kärlekslös så fäller din egen dom över andra också en dom över dig själv.

Och för oss som påstår oss vara kyrka:
Vi borde veta att kärleken inte är nån mjukis. Den behövs inte då vi tycker lika.
Den behövs först då den är det enda lim som håller ihop oss.

Läs också

3 kommentarer

  1. Stefan skriver:

    Äktenskapet mellan en man och en kvinna det enda som ska få heta äktenskap.
    Ändra äktenskapslagens namn till lagen om registrerade parförhållanden så har vi där en jämlikhet, men behåll benämningen äktenskap på det som det alltid betytt.

    • Emma skriver:

      Ordet ”äktenskap” är ju de facto inte idag detsamma som det ”alltid betytt”. Man och kvinna – ja. Men t.ex så tyckte en del för ca hundra år sedan att det var ett hot mot äktenskapets sanna väsen då det diskuterades huruvida kvinnan vid en vigsel skulle lova att underordna sig sin man eller inte.
      Kanske någon då kunde ha sagt: ”Visst kan de få sitt juridiska kontrakt, men kalla det inte äktenskap!”.

      Därmed absolut inte sagt att frågan skulle vara enkel. Men det är bra att minnas att begreppet har förändrats många gånger, och att man med jämna mellanrum måste stanna upp och fundera på vad som är ändamålsenligt och gott. Men något färdigt givet finns nog inte.

  2. Rofa Blauberg skriver:

    Rent språkligt finns det inget som hindrar att ordet äktenskap omfattar såväl hetero- som homosexuella par. Det är det fina med språket. Att det utvecklas och fyller de funktioner som det behöver fylla i det samhälle det lever i. Att nationalencyklopedin i sin definition inte tar ställning till hurdana par som ska få ingå äktenskap är ett tecken på att denna utveckling redan skett och att vi i Finland, rent språkligt, har blivit efter. Å andra sidan kallas vi ju svenskans djupfrys.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *