Andetag

Jag ser rätt vanlig ut och lever ett vanligt liv, det finns inget särskilt som skiljer mig från alla andra människor som du möter i vardagen. Ändå tycker jag att jag har en berättelse att berätta, en unik och intressant berättelse, trots att jag egentligen inte gjort något särskilt unikt under mitt 35 år långa liv.

Det är inte lätt för mig att ta plats. Om andra i sällskapet pratar mycket, förblir jag tyst. Kanske därför tar jag det här tillfället att berätta, när ingen kan avbryta mig. Jag känner mig både upprymd och förskräckt inför tanken att jag inte kan kontrollera vem som läser mina ord. Helst skulle jag nog förbli helt anonym. Varför skulle någon behöva veta mitt namn och se hur jag ser ut? För att stilla sin nyfikenhet, antagligen. Jag är inte finlandssvensk och inte känd i finlandssvenska kretsar, så man kan inte googla fram något snaskigt om mig. Största delen av mitt vuxna liv har jag dessutom levt utomlands, så jag har inte hunnit lämna några större fotspår i de finlandssvenska kretsarna. Jag har stor behov av integritet och kontroll, men samtidigt vill jag inte heller dölja något.

Vad kommer mitt berättelse att handla om? Det mesta jag kommer att skriva om kommer att handla om min trosresa från ateist till kristen, och vidare till agnostiker. Det är en resa fylld med stora känslor, förluster, sökande, sjukdom och grubbel. Följ med, det kan bli intressant!