När sommaren närmar sig med stormsteg började jag tänka på skriftskolor. Som tur är mina avkommor ännu små, så vi behöver inte ännu fundera på vilket skribaläger de kommer att delta i (förutsatt att det väljer att delta överhuvudtaget). 
Efter att i över 15 år på nära håll följt med ett otal skribaläger, kan jag anse att detta kräver en funderare. Skribalägret är en inkörsport till den fortsatta aktiva medverkan inom kyrklig verksamhet men tyvärr också eventuellt den sista gången man funderar på tro och religion. Må vara att man senare utnyttjar de högtidstjänster som den sociala konventionen förutsätter, men inte särskilt frekvent eller pga en aktiv tro.
Min personliga uppfattning är att lite konsumentupplysning skulle kunna ändra på den trenden. Om ungdomarna och familjerna innan val av skribaläger fick veta hur lägrets pedagogik och lärarnas världsbild (=Bibeltolkning) ser ut, kunde man välja ett läger där man har bäst sannolikhet att trivas och ta till sej det som sägs.
Jo, jag anser att valet av skribaläger borde basera sig på världsbild och uppfattning om pedagogik, inte postnummer. I nuvarande systemet hamnar man mer eller mindre automatiskt på skribaläger enligt adress, då man förväntas gå på sin egen församlings läger, oavsett om man delar lägerpersonalens världsbild eller uppfattning om utbildningsmetoder.
Om geografi skall vara avgörande kriterium för val av skriftskola, bör det säker vara det i annan verksamhet också, eller hur? Kanske vaktmästarna kan börja fråga folk som kommer till högmässan om de bor på församlingens område, eller ansökt om specialtillstånd för att få delta som utomböling.
Konsumentupplysningen då? Jo, busenkelt. Man kunde på stiftsnivå (eller prosterinivå, om stiftet känns för stort) be ungdomarna tillsammans med sina föräldrar svara på ett frågeformulär angående vissa centrala frågor om bibeltolkning och utbilningsmetoder, och på basen av detta dela upp de unga i någorlunda homogena grupper. Världsbild och utbildningsmetoder väger ungefär lika tungt, då rätt budskap berättat på fel sätt oftast går i hask.
Dessa läger kunde sedan ordnas av motiverad, kunnig och för ungdomarna relevant personal på för ändamålet avsedda platser (bl a Lekholmen, naturligtvis) och innehållet är uppbyggt på basen av de val som gjorts. Det betyder inte att innehållet skall bli helt ensidigt, utan bör naturligtvis innehålla information på en bred front och från många vinklar. Själv tycker jag att det vore oerhört viktigt att man kunde presentera dessa svåra teman från möjligast många vinklar.
I dagens läge har vi redan stor varians mellan olika församlingars läger gällande Bibeltolkning och utbildningsmetoder, så rent innehållsmässigt och pedagogikmässigt skulle det inte ända så mycket från det nuvarande, där olika församlingars läger kan vara varandras diametrala motsatser. Skillnaden är att man känner till alternativen på förväg och får välja. Det kan vara en avgörande skillnad…
Är min idé felfri? Knappast.
Är det nuvarande systemet hållbart i längden? Tveksamt.
Borde något göras? Antagligen.
