Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Still got the blues

11 jan , 2014, 11.24 Markus

 

Kan börja med att rapportera att min blueshobby har börjat ganska bra. Efter aktivt lyssnande tror jag att Steve Ray Vaughn representerar en inriktning jag tycker om. Kommer säkert nya idoler under året, men vi börjar med detta.

Sedan till lite tråkigare saker. Hesari skrev igen förra veckan om pedofilihärvan som fortgått i västra och norra Finland en längre tid. Tidningen skulle knappas skulle gå ut med så stora och återkommande artiklar, om de inte hade mycket solid information om vad som hänt. Sedan finns det polisrapporter etc., för att inte glömma de något flummiga svar som de inblandade givit när de tillfrågats. Personligen tycker jag att svaren håller samma klass som vid skid-VM i Lahtis 2001.  Man verkar vara mera ledsen över att problemet uppdagats än över själva problemet.

Vår fina bloggare Maria skrev ett bra inlägg om detta för en tid sedan, men jag upplever att det finns ett par fenomen som bör kommenteras.

Det första är det finns människor som tar dels pedofilerna och dels de personer som möjliggjort de systematiska övergreppen i försvar. Detta överskrider min (begränsade) förmåga att förstå. Hur tänker man då?

Hur bra någon än är på andra saker och hur många fromhetspoäng den personen än samlat annars, så tror jag att uppriktigt att idkande eller möjliggörande av pedofili är ett ”gå direkt till fängelset utan att passera startrutan”- kort i livets Monopolspel (både bildligt och rent konkret). Att ta sådana personer i försvar är enligt min världsbild synnerligen tveksamt, oavsett om förövaren är en skicklig talare eller kunnig i forngrekiska texter eller har några andra goda egenskaper.

Det andra fenomenet handlar om möjliggörande av pedofili. Jag vill vara mycket tydlig med att detta inte direkt är relaterat till någon trosinriktning eller samfund, men att individer inom vissa samfund använt sin ställning till att förverkliga sin sjukdom och andra inom samma samfund valt (av för mig obegripliga orsaker) att möjliggöra dessa sjuka påhopp på oskyldiga barn. Att inte aktivt motverka och direkt hindra pedofili (när sådant uppdagats) måste väl ligga ganska högt på grövsta synderna-listan?

Jag har funderat på vad som är värre: att vara pedofil eller att möjliggöra att en pedofil kan fortsätta med sina övergrepp?  Skillnaden är väl att pedofili är en sjukdom (eller vad det nu skall kallas) medan de som möjliggör den sjuka att fortsätta idka sin verksamhet rimligtvis inte är sjuka, utan gör det medvetet av någon orsak. Att någon väljer att göra så är, enligt mej, ganska skrämmande.

Själv skulle jag inte sova så bra om nätterna om jag vore en pedofilimöjliggörare.  Det finns många inblandade i den här härvan som pga sin ställning i familjen eller samfundet inte kunnat förhindra grymheterna.  Vi får be till högre makter att sådana familje-och samfundsstrukturer snabbt luckras upp, så att ingen tvingas följa med från sidan i åratal utan att ha makt, ork eller förstånd  att ingripa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *