Häromdagen hade vi en terminsavslutande samling med församlingens anställda och församlingsrådets medlemmar. Vi samlades först till veckomässa och fortsatte sen med samvaro kring en bit mat. Julbord. Man kunde ha väntat mat i traditionell stil, men den här gången var det lite annorlunda. En församlingsrådsmedlem hade föreslagit att det skulle bli ett vegetariskt julbord – för alla. Och nu stod vi där framför det festliga bordet med rödbetssallad, rotsakslådor, potatis, sojabiffar och grönsaksbullar. Förutom att det smakade gott kändes det rätt. Vissa av oss äter kött, andra inte. Men att vi som kyrka håller julfred på julbordet är väl inte helt långsökt.
Och julfreden mellan djur och människor kan sträcka sig längre: Det kan t.ex. handla om att också ge djuren en julgåva när det är jul. Som hon som på julaftonsmorgonen går till ladugården och ger djuren något extra gott.
Finns sådant ännu? tänkte jag när hon berättade. Trodde att det kanske mest hörde till Viktor Rydbergs ”Tomten” – han som gick omkring och tittade till både folk och fä under julnatten, och att sådana traditioner hade stannat av i och med ett mer eller mindre industrialiserat jordbruk. Det kändes bra att höra att det finns lyckligt lottade kor som får en julgåva också den här julen.
För dem av er som har husdjur är det säkert inte ovanligt att man tänker på djuren under julen. Kanske hunden får en leksak eller katten sin favoritmat. Vi har inga husdjur, men fåglar och ekorrar besöker gärna trädgården. Kanske ge något till dem, funderar jag. En julkärve?
Nu har det inte varit särskilt kallt i år ännu, men tids nog kan det bli svårt för fåglarna att hitta mat. Om man inte hinner få tag på en havrekärve kan man enkelt göra eget julgodis till fåglarna. Det kan bli en fin julklapp för både fåglar och mänskor. Nu ska äntligen det ensamma kokosfettpaketet i min kyl komma till användning. Här finns ett recept man kan utgå ifrån.
Julfred till er alla!
