Andetag

”Vårdledigheten drar ned kvinnornas pensioner” – en rubrik i Hufvudstadsbladet för ca en vecka sedan.

Grattis – en artikel just till mig!

Vårdledig – check. Kvinna – check.

Innehållet i artikeln – inte så positivt. Artikeln berättar att under den vårdlediga perioden ”tjänar man arbetspension på en summa som är knappt 695 euro per månad.” Vidare får jag veta att medelpensionen för en kvinna i dag är 1320 euro i månaden. Män har i medeltal över 300 euro mer.

När jag läst klart får jag känslan av att jag gjort något fel.

Fel 1) Jag är inte påläst. Jag erkänner: jag har vetat ”att något hände med pensionen” den dag föräldraledigheten tog slut, men har inte tagit reda på vad.

Fel 2) Jag bryr mig inte så mycket om min pension. Jag vet att det kanske är naivt men pensionstiden känns ännu ganska avlägsen. Hur ser arbetskarriärer och pensionssystem ut om trettio år? Jag kanske jobbar tills jag är 70 och finns det ens pengar till pensioner?

Fel 3) Jag är ansvarslös som väljer vårdledighet framför ett jobb där jag kunde spara mera pension och således minimera risken för att – ve och fasa – bli en samhällelig eller personlig börda i framtiden ifall jag blir beroende av andra.

Fel 4) Jag är en dålig feminist genom att vara vårdledig. Jag bidrar inte till jämställda pensionssiffror och inte heller till ett jämställt föräldraskap. Och jag vill ju vara en duktig och duglig feminist som får applåder av mina systrar (och bröder).

Fel 5) Det mest förbjudna felet: att det kunde vara värre, att jag tycker att 1320 euro inte är en jättedålig slant att leva på. Nej nu! Tyst! Akta! Om du påstår att du är nöjd med 1320 euro i månaden så har kvinnan/du snart bara 800 euro, säger min inre försvarsadvokat. Det där är farliga saker att sätta på pränt. Aja baja, mamma.

Men hör och häpna.

Det är 1.12! Adventskalendertider! Och jag ser en lucka öppnas alldeles bredvid den något nedslående artikeln. Ett meddelande med ett annat budskap:

Grattis vårdlediga förälder! Du sparar lika mycket pension när du ligger på golvet och läser ’Max blöja’ för hundraelfte gången som när du förrättar söndagsliturgi i Åbo domkyrka. Din golvliturgi är helt rätt. Eller förresten, pension och pension. Var det manna från himlen som det hette? Jag minns inte riktigt vad jag hade tänkt, men bekymra dig inte! Det blir nog bra och din feminism är det inget fel på – du tankar ju dottern med kvinnokraft varje dag. – God adventstid!

Är det en hälsning från de bästa av världar? Från rosa orealistiska moln? Är det Gud? Eller är det en uppmaning till en attityd, en hållning som kan förändra även den här världen till något annat? Jag vet inte säkert, men jag öppnar luckan på nytt och på nytt.