Om jag räknar bort de tre senaste åren av mitt liv så kan jag inte komma ihåg om jag nånsin har varit arg.
Folk säger till mig att det är ohälsosamt. Att det är bra med ilska, att det är bra att gräla och bli arg. Men jag är inte så säker… Eller rättare sagt: jag är väldigt osäker. För jag vet att jag är känslomänniska. jag vet att ilskan alltid har funnits i mig, men jag har lyckats kanalisera den. Mest genom min musik som t.e.x här:
Har inbillat mig själv att det är bra att låta ilskan få ett kreativt utlopp istället för att låta den gå ut över min omvärld.
MEN nu verkar den inställningen slå tillbaka på alla plan. Har varit mer arg de senaste 3 månaderna än sammanlagt i mitt liv tidigare.
Blir mer och mer arg. Mest jobbrelaterat, men även på andra plan. kanske det är bra. kanske det kan vara konstruktivt med ilska? Det är bara det att jag har klarat sig så långt med att lösa konfliker med kärlek och tålamod tidigare. Det är kanske bara jobbigt med förändring. Eller också har jag bara gett upp.
Brukar du vara arg?
Hjälper det?
Bra fråga! En sak som skrämmer i hanteringen av ilska är – om jag som ytterst sällan blir arg verkligen gör det – vad händer sen med mänskorna i min omgivning? Vad blir följande steg?