För några år sedan var jag och några andra som skulle jobba som ledare på ett konfirmationsläger till Vadstena. Vi besökte klostret, kyrkan och fick lära oss om nordiska pilgrimsleder. Och trots att jag idag har glömt bort det mesta var det en sak som fastnade. Det finns en tanke, en bön som jag burit med mig som ett stöd eller en lykta i mörkret.
Det är inte mycket. En rad text ur heliga Birgittas bön. Men för mig betyder den en hel del.
”Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den”
Att just de här orden blivit så viktiga för mig är inte konstigt. Då jag hörde dem för första gången stod jag i ett vägskäl. Jag var på väg att fatta ett beslut om att bryta upp, att välja en annan väg eller åtminstone vika av den stig som dittills känts förutbestämd och fastslagen. Det kändes dramatiskt då men när jag nu blickar tillbaka var det kanske inte det. Bönen fanns med mig och hjälpte mig fatta rätt beslut.
På sommaren för ett drygt år sedan befann jag mig på Lekholmen, hade precis avslutat mitt mellanår – som gått åt till att på heltid jobba som lärare – och kände mig än en gång osäker på vilken väg jag skulle gå. Det där med lärare kändes inte längre självklart och framtiden kändes otrygg. Och där var bönen och snart även en insikt. I de allra flesta fall är det möjligt att byta riktning. Jag har getts en fri vilja och får själv välja vilken väg jag vill gå.
”Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den”
Jag valde den bana jag redan var inne på och det har visat sig vara rätt val. Om ett drygt halvår är jag klar med studierna och framtiden efter det är stor och okänd och jag märker att raden ur heliga Birgittas bön än en gång smugit sig in i min vardag. Den finns där och påminner mig om att jag inte i onödan ska bekymra mig för sådant jag just nu inte kan påverka.
Jag vet inte om jag förbehållslöst tror på bönesvar eller färdigt utstakade vägar, men jag är säker på att bön är en bra grej och att den kan hjälpa oss hitta rätt. Genom att be lägger vi ord på det vi önskar oss, vilket i sin tur hjälper oss se vad vi strävar efter och att nå våra mål. Så när det handlar om vägledning tror jag att svaret finns i bönen. Att den hjälper oss se ett svar vi redan känner till.
Vad tror du?
