Vardagstro och söndagstvivel

aktuellt,Andetag

Vi har ett ansvar för våra medmänniskor

14 Nov , 2013, 19.04 Rofa Blauberg

 

Borde kyrkan närma sig folket och mer aktivt delta i samhällsdebatten?

Min gradu kretsar kring fattigdom. Kring hur avsaknaden av pengar leder till begränsade möjligheter och hur skolan trots allt det goda den vill uppnå snarare bekräftar och befäster klasstillhörighet, än bereder eleverna möjlighet till klassresa. Det samhälle som skildras i romanerna jag analyserar är svenskt, men jag är övertygad om att problematiken finns också här – i ett Finland år 2013 som rymmer människor i nöd och människor som helt uppriktigt menar att fattigdom är ett självvalt tillstånd och att människor som behöver hjälp är en börda för samhället.

Jag förstår inte resonemanget. Tänker de som tror att folk väljer att inte ha råd, att de andras olycka blir mindre om de blundar för den? Eller är det kanske så att de till varje pris vill skydda sin egen (trygga) verklighet? Att de är rädda för att den egna lyckan blir mindre om de erkänner att många lider och är mindre lyckliga och att dessa människor möjligtvis är i behov av hjälp?

Viljan att inte se andras nöd gör mig bekymrad. Behovet att förneka nöden gör mig förbannad. Och insikten att jag själv ofta är en del av problemet gör mig alldeles matt. Vi som människor har ett ansvar att ta hand om varandra. 

Jag tänker att det skulle vara häftigt om kyrkan kunde visa vägen. Nu tänker ni kanske att kyrkan redan gör mycket. Att den redan tar sitt ansvar. Och jag håller med. Men. Kanske kunde vi göra ännu mera. Det där med att finnas till för de allra mest utsatta finns liksom inbakat i ideologin. 

Jag vill att kyrkan aktivt deltar i samhällsdebatten. Jag vill att vår högsta ledning går ut och talar om gemensamt ansvar för medmänniskan. Kyrkan får inte tiga och implicit stöda en tanke om ett samhälle där var och en står för sig själv. Det räcker inte att vi hjälper dem som är i nöd. Vi måste lyfta fram nöden. Slå larm. Det handlar inte om politik utan om att göra det som är rätt. För när allt kommer omkring tror vi väl ändå att alla på riktigt är lika värda och att det inte är meningen att fattigdom och misär ska gå i arv? Eller?

Läs också

4 kommentarer

  1. Carita skriver:

    Tack för ett fint blogginlägg! Hela samhället är beroende av att så få som möjligt faller igenom. Vi i kyrkan måste arbeta för att avverka fattigdom.

  2. Paula skriver:

    Kanske lite off topic men jag är nyfiken: vem/vilka tänker du är kyrkan? Du hänvisar i din text till högsta ledningen. Är det de du menar när du talar om kyrkan?

    • Rofa Blauberg skriver:

      Jag var kanske lite otydlig. Jag tycker ju att vi alla medlemmar är kyrkan. Det jag kanske ville efterlysa var att också ledningen skulle delta i debatten i samhället. Tänker mig att till exempel en biskop har potential att fungera som ett slags opinionsbildare eller ett språkrör.

      Sedan betyder det ju inte att alla vi inte skulle ha ett ansvar att dra vårt strå till stacken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *