Igår kväll var det redan mörkt när lilla P kom hem från dagens äventyr så jag tände en lykta på trappan för att välkomna honom hem. Lyktor är vackra, jag skulle oftare vilja göra lilla P:s vardag vackrare. Det är ganska kaotiskt i vårt hem just nu. Leksaker, trasor, hundens tuggben, babygym och torkställning – allt om vartannat på vardagsrumsgolvet. Inte är det ju så farligt men visst skulle lite ordning och reda – och skönhet – vara på sin plats ibland.
Monika Vikström-Jokela skriver i boken ”Allt är nära” om vilken betydelse de bilder som barnen ser runt omkring sig har. Färger och former talar genast till barnet och det vi ser minns vi bättre än det vi hör. Om ordet och bilden är motsägelsefulla så tror vi på bilden. Vikström-Jokela uppmanar oss att iaktta de bilder som barnen ser varje dag och fundera på vilket budskap de bilderna förmedlar. Själv minns hon den gamla glansbildsängeln som vakar över två barn som går över en mörk bro. Och att bilden funnits kvar i henne genom hela livet och skänkt henne tröst.
Det är inte så viktigt hur det ser ut. Samtidigt är det inte heller alls oviktigt. Kanske skulle det vara bra att hitta något alternativ till de arga fåglarna som håller på att invadera vårt hem.
