Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Bön: ”Tack. Förlåt.”

26 aug , 2013, 23.38 Mårten

 

En taxi svänger lite oväntat in under bron jag passerar. Den nordafrikanske chauffören kliver ur, rullar ut sin välanvända matta mellan de parkerade bilarna och vänder sig mot Mecka. Det är helt klart inte första gången han stannar till här under sitt arbetspass. Han tar sig tid för att be en bön. Helt naturligt. Det hela är över på ett par minuter. Någon som går forbi tittar. Jag är en av dom. Jag kan tänka mig att det stör någon – som vissa politiker som inte gillar invandringen – eller räds att muslimerna kommit för att ta över världen. Fast, det är inte det jag tänkt skriva om.

Behöver vi en minaret som påminner oss om när det är dags att stilla sig?

 

Mig gläder det att se någon ta sig tid för en kort bön. Ett avbräck. Jag måste medge att jag tänkte annorlunda när jag bodde i Bryssel och kvarterets muslimer försökte överrösta varandra med högljudda böneutrop via tv:n. Grannarna ville gärna visa varandra att man respekterar bönetimmen – och kanske ge dåligt samvete åt de som bara hänger på gatan, utan att följa Koranens påbud. Själv gav det mig ingen tid för eftertanke eller stillhet.

Vi kristna är sällan bundna till klockan i religionsutövandet. Kanske det ändå kunde vara bra att någon gång ha ett schema för annat än tvättstuga och tennisspelande. Alla vill ändå knappast likt Skalman ha en mat-och-sovklocka för att påminnas om tider som ska passas. Men det tycks ibland vara svårt att ge tid till det viktigaste: som att äta och sova. Vi slänger i oss en halv smörgås i farten med duschvått hår, på väg genom dörren efter allt för lite nattsömn. Det var ett tag trendigt att försöka överträffa varandra med stresslivshistorier. Nu är det en skryt-lyx att unna sig nattsömn och slow food. Eller att meditera varje morgon. För att inte nämna yoga-läger på Bali.

Många är stressade. Men vår stress och vad vi saknar tid för är ofta selektivt. I fjol satte folk i snitt femton och en halv timme per månad – bara på Facebook. Jag vågar tro att manga av oss ger SoMe mycket mera tid Hur mycket tid vi använder till olika sysslor beror på våra prioriteringar. Fast tiden är världens mest demokratiskt fördelade resurs hanterar vi den rätt olika. I en amerikansk video  finns en uträkning om tidsanvändningen för amerikaner. Kontentan är att en genomsnittskristen ber under 10 minuter per dag. Jag är självfallet en av dom.

Det finns många saker som vore bra för oss som inte blir av. Som fysioterapeuten som gav mig ett gummiband, visade mig tre snabba enkla övningar jag bör göra för kunna fortsätta inbilla mig att min kropp inte åldras. ”Några minuter per dag räcker”, sa hon och log. “Tack”, sa jag, tog emot gummibandet och gjorde övningarna nästa morgon. Men aldrig sen.

Fördelen med gummibandet är att jag vet att det har en funktion. Med böner vet man inte lika säkert. Dessutom hade jag en fysioterapeut som visade rätt övningar. Vem visar hur man ska be? Kanske bönen inte behöver vara någon hel vetenskap. Kanske det räcker med ”Tack. Och förlåt”. Och, jag tror för övrigt att jag ska leta upp gummibandet i morgon.

Läs också

En kommentar

  1. maria sundblom lindberg skriver:

    själv kör jag 30 sekunders pass några gånger per dag, hjälp, hjälp, hjälp är en klassiker med bra svarsprocent..;) tack mårten!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *