Andetag

Det märks i mitt facebookflöde att det har blivit höst. Folk har börjat jobba och blivit seriösa och viktiga. Inga mer bilder från sköna uteserveringar, stränder och fantastiska solnedgångar. Nu är det politik, pedagogik, samhällsansvar, rasism och debatt om radioandakter som dominerar. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Och det är väl det som är problemet. Världen har fått bort sanden mellan tårna, kammat sig och gått vidare. Jag är inte redo, jag orkar inte bry mig ännu.

Jag stämmer i stället in i den genialiska näst sista refrängvändan i Tomas Ledins ”Sommaren är kort”:

”Nananana na, na nananana na, nanana na, nana-nana, nananana nana…”